Så dum som jag är, kan jag inte förstå, hur jag ska bära mig åt, för allt blir fel
jag hatar hur falska människor kan vara
hur ni kan se mig i ögonen och säga en sak
och sen gå och göra något så äckligt.
varje dag får jag höra att jag betyder nåt
för er för dig för nån för flera
det är lögn.
så trött på era tomma ord
era skratt som är ihåliga
era löften som ni bryter
allt ni gör som bara är
spel.
jag hatar det
jag hatar er
jag hatar mig själv
för att jag tror på det.
jag måste sluta vara så naiv
så godtrogen
det finns inget i det här som känns bra
det värsta är att jag trodde
jag hoppades
jag önskade
som vanligt
så blir jag bara besviken.
mer kul
blåsningen är ju galet underhållande! här får ni ytterligare några skratt, iallafall fick jag det
this is why
jag blev addad på msn av en kille som läser min blogg. han har en syster som också läser, och som också lider av någon form av äs. jag vet inte mer än så, egentligen, men att få höra att man hjälper någon som mår dåligt bara genom att skriva här, det får mig att inse att jag inte ska ta bort min blogg ändå.
det påminde mig om en gång för rätt länge sen, en annan kille skrev till mig från sin systers blogg. hon var sedan en tid tillbaka inlagd och hade gått upp 10 kilo. en dag dog hon plötsligt - hjärtat bara slutade slå. tydligen hade hon fölt min blogg och han ville meddela mig vad som hänt. det gjorde intryck på mig, och jag hade nästan glömt nu hur hans ord fick mig att fortsätta den gången. nu kom jag ihåg det igen.
saken är den att jag skriver av 3 olika skäl:
- för mitt egna mående. för att få ut känslorna någonstans, det är
faktiskt så att det blir yttepyttelite lättare när man fått ur sig lite skit. - för att förbättre mitt skrivande. i bloggen skriver jag inte
jätteseriöst, och verkligen inte "korrekt" journalistiskt sett, men
vill man bli bättre är det alltid bara bra att öva, hur man än gör det. - för andra. för att kanske, kanske hjälpa någon människa där ute.
c00l nigga (jaja, det är FORTFARANDE ingen rasism)
jag ska nog följa min kollegor aka jämnlika inom bloggvärlden aka storbloggarna och byta bloggdomän, blogg.se suger ju... måste logga in tio gånger innan jag kan skriva ett inlägg, och sedan spara det tio gånger innan jag kan publicera och likadant vad man än vill göra. tiogångersregeln, är blogg.se's nya lilla svarta - ett måste.
men hörni, vad säger man om den här grabben då? jag tycker han är störtskön!
jag vet inte hur det är med er, men jag skulle DÖDA för hennes utseende...
ditte bor ju som sagt med några andra tjejer nere i paris, alla modeller och assnygga.
hur som haver så är det en tjej jag tycker är extra snygg och blir sjukt bra på bild
(emelie bad om att få se portfolien så vi kikade i den några varv..)
jag snodde nu också några bilder från hennes facebook, måste ju visa - Kristin:
your my cuppy cake gum drop snookems bookems
17:20
men jag tappar det mesta mer och mer, och nu tror jag bloggen snart ryker också. jag har ingenting att skriva om. jag har ju ingenting längre. inget liv. vad hände med all den styrka och all den kraft jag hade? vad hände med hoppet och tron och glädjen och livet? jag tror inte att det någonsin funnits, faktiskt. man är nog rätt bra på att ljuga och luras om man lyckas lura sig själv.
linnéa sa alltid att hon aldrig skulle bli 15. hon tog sitt liv en vecka innan. bara liten parantes
godnatt
film för att distrahera mig från ångesten
någon som sett den? jag är ju en amerikansk-tonårskomedi-sucker så mig bör den passa...
fick ju leta fram det där satans passet för trippen till paris...
haha jag känner inte igen mig själv ens, men hellre så som på bilden än som nu iallafall..
cocos
läste dock igenom nattens inlägg, och där har du rätt, lite rörigt, och jag såg att jag egentligen inte kom fram till poängen, så nattens inlägg skrivet efter 3 tog jag nyss bort.
hoppas du får ut nåt av att kommentera sådär! :)
förresten, ni som har blogglovin kan ju börja följa mig om ni vill vara lite extra seriösa! följ mig <--klicka där
17:27
det gör jag bara när jag mår som absolut sämst. gjordes antalet gånger under min tid som iskriven. hemma på permition = bråk, skrik, tårar och tokio hotel.
jag älskar deras musik. kanske inte för att all musik är så jävla bra, utan för att den ger mig så många minnen. jag minns hur jag började lyssna på dem 2005, och hur jag då alltid hade britney spears parfym curious. bara jag luktar på den eller lyssnar på th så blir jag alldeles varm i hjärtat. för tidig vår 2006 tog ju livet en vändning och de bästa åren i mitt liv var på g.
jag sätter på schrei på repeat och försöker önska mig tillbaka ... helvete.
sånt här är kul
blåsningen är ju asroligt, hur har jag kunnat missa alla avsnitt? tv3 play är niiice
pppsss
kolla imitationen av patrik på slutet haha