munnen stängd, inga ord kommer ut.
kanske ett snett leende, ibland.
iakttar, sitter bredvid och försvinner bort med röken från pipan.
den lyfter, precis som jag önskar jag kunde..
jag saknar så himla himla mycket..
vad fanny, vad?
och är det värt det?
så mycket att förlora...
ja, men mer att vinna.
jag hatar att inse att jag förlorat kriget.
att jag nu står ensam kvar utan henne.
jag vet inte vem jag är,
och hur fan ska då någon annan kunna veta?
kunna tycka om mig?
när jag inte själv gör det.
det går inte, inte på riktigt.