okej. läs det här. och ja, det är sjukt, men faktiskt precis lika sant som det är sjukt. förövrigt är jag "tjejkompisen" som nämns i början.. så jag har väl lite "skuld" i att det där hände. men ja, tro mig, grabben hade klarat det fint ändå!

om ni inte fattade så var "läs det här" en länk, så klicka och läs!

som jag sagt så kommer jag snart sluta blogga härifrån, och nu har jag suttit i typ 3 timmar och designat. eller ja, jag måste ju lära om en del, eftersom mallarna ser annorlunda ut därifrån jag ska börja blogga. jag vill inte säga vilken portal jag valt ännu, för då kan ni tjuvkika (!?) och den är ju inte klar ännu. så nepp, vänta fint. tror att jag är klar för inflyttningen imorgon eller kanske söndag. och då hoppas jag ni följer med!! den här bloggen kommer ligga kvar, för jag ska inte göra samma miss som sist jag tog en paus.. det var för drygt ett år sedan, och jag hade bloggat i över 2 år från en och samma blogg - så får jag knäppen och raderar hela skiten. det var alltså under hela min värsta sjukdomstid, tex, och mycket mer därtill. otroligt dumt gjort. det kan jag ju inte göra nåt åt, men jag ska inte göra samma misstag nu. så roethlisberger.blogg.se kommer ligga kvar, bara inte uppdateras.

men klart ni följer med mig, visst?

hej igen, är det någon som ligger hemma istället för krogen ikväll?
nää ingen jag vet iafl. och vem ditte festar med inatt? timbaland.
okej, chris brown är ju ingenting jämfört med timbaland. han är kung.
jag är så avundsjuk man kan bli, ungefär.

om jag fick önska en enda sak, vet ni vad det skulle vara?

inte att jag aldrig skulle blivit sjuk, för det är det bästa som hänt mig. jag tvingades gå igenom saker de allra flesta aldrig ens behöver komma i kontakt med. och jag fick göra det till största del själv, människor jag trodde var vänner vände ryggen och mina föräldrar skickade bort mig. jag lärde mig att inte ta något för givet, jag lärde mig att den enda man i slutändan kan lita på är sig själv. ensam ÄR stark. för släpper man inte inte nån kan ingen skada en heller. det lärde jag mig. och jag lärde mig uppskatta, jag lärde mig hur viktigt ödmjukhet är, jag lärde mig så mycket om mig själv.

nej, jag önskar att jag kunde resa tillbaka exakt ett år i tiden. det vore så ... underbart. jag skulle utnyttja allt det jag aldrig vågade utnyttja, jag skulle uppleva så mycket jag aldrig vågade uppleva. det finns absolut inget jag önskar mer.

ni som klagar på hur bloggen ser ut i era webbläsare, nu har jag kollat upp hur den ser ut i olika webbläsare (finns en hemsida där man kan kolla sånt) och den enda skilnaden jag kan se är att den är till vänster och inte i mitten som den ska.. så antingen är desginen så ful att ni tror något är fel, eller så vill ni bara jävlas lite. vilket som så kommer jag inte göra mer än jag precis gjort, för jag ska som sagt ändå snart sluta blogga här. ville bara säga det, hejhopp!

jag hatar sånt här. jag hatar saker jag inte förstår mig på. jag hatar rent allmänt att göra saker jag inte bara är bäst på från början. dagens jag-kan-inte-så-jag-vill-inte är att lilla ikonen för ljudet längst ner till höger är borta. otroligt störande och besvärligt, jag som dessutom har massa puttenuttiga filmer att se på om nätterna i min ensamhet. jag skulle vara enormt tacksam om någon kunde hjälpa mig med detta, som förmodligen är skitenkelt egentligen bara det att jag inte fattar.

mitt bästa försök var att gå in på egenskaper och där ska man ju typ kunna välja att "volym" alltid visas, men som ni ser här nedan så går det inge vidare att klicka i den... hjälp mig och jag kan.. baka en kaka, eller nåt. till dig, alltså. som hjälper, alltså.

ångesten äter upp mig.
äter
upp
mig
det gör ont.
gör
ont
jag vill dö.

hittade denna på en av mina favoritbloggar som jag följer -kika in- ,
jag vet inte hur seriös hon var med den och om hon gillade eller hatade den
- men jag tycker iallafall den är supersöt! haha