hur då
att snart, alldeles för snart, försvinner en av mina absolut bästa och närmaste vänner.
för ett år sen kände vi inte varandra, det var på min födelsedag, som hon kom.
jag fick en present fast vi som sagt inte kände varandra så bra.
vi gick på bio, vi började umgås.
idag är hon som en liten extramamma ibland,
hon finns och bryr sig.
allt sånt där man vill att en vän ska göra, allt det gör hon.
helt sjukt hur snabbt en människa kan komma att betyda så mycket,
och det är ännu sjukare hur snabbt de kan försvinna igen.
fan, jag vet verkligen inte hur jag ska palla utan henne.
det var tillräckligt illa innan hon kom, men då visste jag iallafall inte att hon fanns.
Ja jag gick hos henne när jag gick på dagvården där. Det måste ha varit 3-4 år sedan nu, men jag minns att Åsa var den ENDA jag gillade! Hoppas du klarar dig ur det här snart och slipper missa mer av ditt liv. Eller, slipper och slipper. Det bestämmer du ju själv. Allt ligger i dina händer, alla val är dina. Men tycker du att det är värt att gå miste om det riktiga livet för att få vara mager?
vem är texten till? :(
jag finns alltid <3 vad som än händer. och du klarar allt. för det måste du, utan dig inget mig.
åh, jag vet verkligen hur det känns. PRECIS sådär, var det för mig och min bästa kompis också. jag skulle lika gärna kunnat skriva texten för några månader sedan! nu har hon varit borta i tre månader och fan, vad jag saknar henne. ändå har vi bara kännt varandra i ett år ungefär, inte ens det. men hon är som en syster för mig. helt sjukt hur vissa människor kan betyda så himla mycket.
kramar!