jag trodde jag skulle komma hem sent. men icke - tåget vid 6, hemma halv 9. men trevliga timmar däremellan iallafall. jag har hittat en man som passar mig perfekt, haha, han har nästan lika galen humor som mig. kan vara den första jag verkligen bara säger precis det som poppar upp i huvudet till, och det är så otroligt otroligt skönt. det är dock lite distraherande att han är så satans snygg. men ja, det är väl typ sånna smällar man får ta, eller?

jag kom hem och fick ångest. värre än på länge. bara satt, och grät. och slog,och grät. ja, det där, igen. sen gick jag upp på mitt rum. skulle göra något för att tänka på annat. började plocka ihop glas vi låtit stå efter oss. tappade ett i golvet. tusen små lila glasbitar över hela golvet. jag orkade bara inte bry mig. jag är fan okapabel, till allt.



det här är bra musik, och att jag upptäcker det först nu är skamligt.