ibland hatar jag mig själv mer än vanligt
mår jag nu som vanligt igen.
dvs jag vill typ kasta mig framför tåget.
det jobbiga är att jag kan verkligen inte sätta ord på
VAD det är som egentligen får mig att må såhär.
jag tror det är saknad.
saknad av vad, det vet jag inte heller.
kanske att tycka om mig själv.
eller att tycka om någon annan.
eller kanske framför allt att vara omtyckt av den man själv tycker om.
gah jag hatar vad jag gör, hur jag är och vem jag blivit.
självdestruktiviteten har tagit annan, ny form,
jag spårar.
mamma är jättedålig och har elgat däckad hela dagen,
jag kan göra vad jag vill.
skönt på ett sätt, men ångest på ett annat.
jag vill att hon ska hindra mig.
för nu börjar jag igen.
fetto.
XoXo,
godnatt.
Fanny, tänk inte så! pusspuss
Distrahera dig. gå ut i skogen och skrik. döda en spindel, hugg ner ett träd. men gör inget mot dig själv. love.
Så du är redo för att slösa bort ännu några år... Välj en annan väg och se till att verkligen ta itu med känslorna du känner. För de har INTE ett dugg att göra med din kroppsstorlek. Att göra annorlunda får dig att gå framåt och att göra som du alltid har gjort ger dig ingenting mer än ännu mera olycka.
Var snäll mot dig själv, försök behandla dig själv som din bästa vän.., med respekt och ödmjukhet. Du är inte förtjänt av misshandel och elaka ord! Du förtjänar att ha en framtid! Ta den!
Håller med personen utan namn. Fanny, på korten från Turkiet, för mig är det ofattbart att du kan tycka illa om dig själv, du är så mager. Om jag inte kände dig skulle jag sätta 1 miljon spänn på att du var svårt sjuk i anorexia, fortfarande. Du är magrare äm de flesta människor nånsin skulle kunna bli.