Mr. Misslyckad är min man
världens sämsta midsommar.
efter att jag bestämt mig för att åka hem iallafall.
helvete.
jag vill bli typ magsjuk och inte kunna äta.
gud vad underbart det vore.
vissa trogna "vänner" fortsätter säga att jag är smal.
sen kommer en ärlig liten människa och säger sanningen - "normal".
kul. jag är normal. jag kan lika gärna bli tjock. för jag är normal.
inte längre smal.
och då har jag ju misslyckats med det enda jag en gång klarade.
saken är, att jag inte kan ha mina kläder längre.
saken är, att jag väger mer än jag behöver, mer än vad de begär.
saken är, att jag har hull igen, överflödigt hull.
saken är, att jag är en fd anorektiker.
saken är, att jag inte vet vem fan jag är utan anorexin.
antagligen för att jag verkligen inte är någon värd att notera.
för första gången på länge vill jag verkligen verkligen skära upp varenda ådra ikväll.
jag ville se blod, jag ville känna hur något vasst skar in i min kropp och gjorde mig illa.
jag stod vid järnvägsrälsen och funderade för några sekunder på att göra det.
jag kollade på tabletterna och spriten och tänkte, varför inte? vad har jag att leva för?
den frågan ställer jag mig fortfarande, fast nu ligger jag illamående och fullproppad i min säng.
ensam hemma. lyssnar på vacker musik. melissa horn. sorligt är det. men vackert.
jag vet att ni säger att det var falsk lycka.
men fan, hellre falsk lycka än ingen lycka alls.
hellre leva i tron om att man mår bra, än i insikt att man aldrig kommer göra det.
då hade jag iallafall en sak jag kunde säga att jag klarade - stå emot.
nu har jag inte ens det.
nu har jag inget.
Helt seriöst, jag har kollar på dina bilder, många bilder från..vad ska man säga då och nu. Jag vet hur det är och därför kan jag ärligt säga att du är sjukt mycket vackrare då än nu, helt ärligt, du var inte i närheten av "modellsnygg" då, nu är du det, verkligen. Ge inte upp för någon random människa.
Vad har du för BMI nu? Det lär vara under det normala? Du är verkligen inte mullig. Du är smal.
Du vet vad jag tycker, önskar att du kunde slippa allt det här.
Kram
Du är så JÄVLA mycket finare nu, Fanny. Detdär var ju bara hemskt, förstå det! killar vill inte heller ha såntdär, har jag lärt mig.. Och lyssna på modellagenturen! "Du är en oslipad diamant". Var det inte så dom skrev? dom vet nog, vännen. Dom vet bäst.
Wah, DU ÄR FREAKING SKITSNYGG, fatta det!
Du är mycket finare nu, förstå det Fanny!
du har en massa vänner som du träffar och umgås med hela tiden. du gå i skolan och har ett LIV! Det är värt allt...
att vara anorektiskt smal är långt ifrån det ändå du någonsin lyckats med. du har lyckats ta dig ur anorexin, vilket är en ännu större bedrift. dessutom klarar du att få bra betyg trots att du varit sjuk och mått skit. och du är en underbar vän. du är fantastisk fanny. du kan klara vad som helst. och du kommer klara dig igenom den här svåra tiden också.
kram <3
och dessutom är du så otroligt snygg och har en sån fantaskisk utstålning att du lyckas bli modell också!
Jag är din vän fanny, varesig ditt huvud tycker det ena eller det andra. Jag skulle aldrig ljuga för dig. DU ÄR SMAL.
du är så mycket mer utan ätstörningen, och det vet du! tänk vilken bedrift du har gjort; du har kämpat dig ifrån undervikt, svält & annat äsrelaterat. du har kämpat som en oxe! och trots att du kanske inte mår bättre PSYKISKT än vad du gjorde när du var mager, så mår din kropp defenitivt mycket bättre nu. Hellre normal & fri än mager & inlåst, glöm aldrig bort det.
du är otroligt vacker, och du har en utstrålning som enbart ett fåtal människor har. du vill inte leva hela livet med anorexin som bästa (och förmodligen den enda) kompis, right? kämpa på och ge aldrig upp; det är inte värt det <3
Shit, gummman. Du mår ju helvete inge bra.
Usch, jag har inte sätt någon på länge som har sagt eller skrivit om sig själv på det viset.
Du är hur vacker som helst Fanny, det var du redan innan du blev anorektiker. Inte bara på utsidan, förut var du glad hela tiden, och jag trodde att du tyckte om dig själv ?
Sen kom du till skolan en dag, och du var inte alls samma.
Jag sa till dig Oj, fanny vad du har blivit smal.
Du bara sa: Mhh. och sen gick du vidare.
Kommer du ihåg? v
Jag vet exakt vart vi stog.
Det har gått så himla lång tid nu, jag tror det var ungefär 3-4 år sen?
Du säger att den jobbigaste tiden är efter anorexia-tiden, om du går tillbaka till det du var förut LOVAR jag att alla kommer försöka få dig att äta och du kommer till slut hamna på sjukhus, och sen kommer det bara gå om och om igen.
Fanny jag känner inte dig längre, men jag vet att du är stark, Det har du alltid varit.
Nu när du kommit såhär långt, gå inte tillbaka till den där skiten igen.
Jag vill inte höra av massa sen att du mår jättedåligt igen och att du ligger på sjukhus, det kanske är konstigt att jag skriver så mycket. Men jag bryr mig faktiskt.
Du kanske inte tar åt dig så mycket nu när det är jag som skriver, och inte en nära vän.
Men ÄVEN jag bryr mig Fanny, jag kan inte ens tänka hur mycket dina kompisar och familj bryr sig.
Tänk på folket som är runt om dig, alla älskar dig och det märker man.
Jag vill bara att det inte ska sluta med att du är tillbaka där.
Vi har ju inte ens träffats än, på typ 3 år.
Jag hoppas att du läser det jag han skrivit, läs det flera gånger om dagen, i veckan.
DU ÄR VACKER, DU ÄR SÖT, OCH DU ÄR SMAL. Det är ingenting jag säger, eller någonting alla andra säger.
Om du vill skriva någonting tillbaka, skriv till min bdb.
Lycka till med allting Fanny, kämpa vidare. Har du kommit såhär långt kan du fortsätta.
Du måste vara den starkaste personen jag känner. <3
/ Amanda