all världens hemskheter
ja natt nu igen då
värsta tiden
värsta timmarna
ångesten äter upp mig
tårarna blöter ner min kudde
ljudet utifrån skrämmer mig
tankarna dödar mig långsamt inifrån
*alla svordomar och hemska ord som finns*
enheten har kontaktat socialen.
det är nu en tidsfråga innan mamma fråntas vårdnaden,
jag blir tvångsförflyttad till antingen en spec-familj eller ett spec-boende
förresten frågade någon vem åsa var,
och åsa, det är den mest fantastiska kvinnan på denna jord.
hon är verkligen det.
den enda på ätstörningsenheten som faktiskt bryr sig, vill väl och är god.
jag skulle nog våga påstå att jag älskar henne, hon är en ängel,
en liten, mörk och mysig ängel.
och ja, hon är någon slags psykolog, fast har en annan titel,
har aldrig riktigt fattat vad hon är, ärligt talat!
förresten har jag fått mail från olika tjejer som
vill intervjua mig för sina projektarbeten,
självklart ställer jag upp!
alla ska få veta vad som händer bakom de låsta dörrarna
time to sleep? ohja.
men eftersom jag inte kan sova så kanske jag inviger mitt
thesims3 som jag köpte igår - ungefär 6 månader senare än alla andra.
det lär ju bli den dagliga sysselsättningen i framtiden från den jag/natt jag börjar,
förutom imorgon, då ska jag ringa enheten och fråga hur fan det kommer sig
att jag får ett brev på posten från socialen, som hänvisar till deras anmälan.
återigen, alla världens hemskheter önskar jag er.
godnatt, xoxo
dina ögon ser på mig varje dag, flera gånger
du vet det inte, men jag tänker på dig och ser på bilden,
varje dag, ofta
vi håller tummarna för dig...
Jag tror ju verkligen inte att din mor kommer fråntas vårdnaden. puss
tror inte heller din mamma kommer fråntas vårdnaden. enheten kanske "bara" är rädda att deras insatser inte hjälper dig tillräckligt och vill ha hjälp och input från ett till håll - soc. dom har ju resurser som inte enheten har och vice versa. min bror blev nyligen anmäld till soc. av en annan enhet för andra anledningar....man får försöka tänka att dom förhoppningsvis bara menar väl och inte gör saker för att jävlas..(vilket jag är fan så säker på att dom gör ibland. jag har blivit cynisk och bitter av hur jävla snurrig, rörig och ILLA vårdsvängen kan vara)
antagligen är de rädda för en prick i deras "fina" statistik...
vården suger verkligen här
<3
Hela mitt hjärta gråter när jag läser din blogg. Jag känner dig inte, jag har bara följt dig länge å ser så sjukt mycket av mig själv i dig. Jag har varit där du är, kännt mig ensam och värdelös. Tänkt att livet är meningslöst och velat dö flera gånger. Inläggningar, samtal och medeciner. Jag har haft en ätstörning i 7 år och jag önskar att det räckte att säga "KÄMPA PÅ", men det är tyvärr inte så enkelt. Jag önkar att jag kunde säga att det blir bättre, enklarare eller bara okej iallafall. Jag tänker inte ljuga, det är svårt, kämpigt och många gånger måste man ta 3 steg tillbaka för ett litet fram. MEN, en sak kan jag lova dig, det är inte värt att ta sitt liv. Dessa sjukdomar är falska och jag önskar att någon kunde operera bort anorexitumören i min hjärna. Om jag kunde skulle jag ta bort alla dina spöken, om så bara för en liten sekund. Så du kunde se dig själv med andras ögon, se din skönhet och godhet. Du är en av de vackraste jag sett och jag är helt övertygad om att du kommer ta livet med storm! Häng i lite till, kriga för livet. Jag tror på dig, innerligt och ärligt!!!