jag blir så jävla trött på vissa människor. och det är den här tröttheten som får mig att inte palla mer. ni är falska fittor hela högen, ni snackar skit, ni tror ni slipper konsekvenser, ni pissar på ödmjukheten och ni vänder ryggen när det blir för fult att se på. jag hatar såna som ni.

det värsta är att ni kommer nog inte få uppleva några större konsekvenser, och det får mig bara att bli argare. ni glider äckligt lätt förbi och igenom det jag måste stanna i. ni kan knacka på för att sedan springa iväg igen, ni kan fly. jag hatar er för att ni kan det jag inte kan, samtidigt som jag vet att jag har något ni inte har. jag har kärlek att ge och jag har ödmjukhet ni aldrig kommer förstå vikten av. jag är starkare än er, men ni kan inte ens se det, ni ser mig som svag och korkad. för ni är på botten, och ser man världen därifrån så blir allting lite skevt genom vattenytan.