tror ni på ödet? det gör jag, i allra högsta grad.
jag är alldeles övertygad om att det som är meningen ska ske, det sker hur vägen dit än ser ut. därför borde man inte sitta och tänka "åh jag skulle gjort si och så" - för på något vis så var det meningen att det blev såhär, precis såhär som det är just nu.

till exempel otrohet, jag har själv inte fallit offer för just otrohet (inte varit otrogen heller för den delen) men jag är rätt säkert på att om det blir så att ena parten i ett förhållande faktiskt är otrogen, så beror det ju på att något inte var tillräckligt. med det inte sagt att någon ska ändra på sig eller att ett förhållande är chanslöst efter otrohet, (och nu låter det jävligt puckat att säga "det var meningen") men det kanske var vad som "behövdes". för antingen inser den otrogne att det var fel och ångrar sig, eller så känns det rätt och då är det läge att enda förhållandet. jag tror faktiskt att det finns en poäng med allt, även detta.

eller sjukdom, jag är så långt ifrån att vaccinera mig mot svininfluensan. dels för att man inte vet vad fan det är man satt ihop, man har inte testat skiten på människor för tio år sen, kanske är vi alla böldiga zombies 2020? (måste bara klämma in jonas fråga för några veckor sen: "skulle ni var vän med mig även om jag blir sådär som hon som tagit vaccinet och går baklänges?" ditte svarade nej och jag svarade ja, så vi hoppas det inte blir så)
men sen också för att jag helt ärligt tror att ooom det är meningen att jag ska få svininfluensan så får jag det, vare sig jag sprutar in lite kemikalier i armen eller ej. läkare får alldels för lätt vattenskalle och tror de överlistar naturen, men trots allt så har människan klarat sig finfint undan svininfluensa-liknande sjukdomar i tusentals år hittills. de som har gener för det drabbas hursom, vare sig det är cancer, influensa eller övervikt.
eller rökning, det handlar om gener. min farfar rökte extremt mycket hela livet, tills han fyllde 70 eller vad det var och slutade tvärt. hans läkare skämdes nästan när han sa att farfar har bland de finaste lungorna han sett. så även om risken för cancer ökar vid rökning, så tror jag att de som inte har gener för att drabbas, ja de drabbas helt enkelt inte. spelar ingen roll om de röker 2 paket om dagen eller aldrig ens rör en cigarett.

ja och smama sak tror jag på när det gäller olyckor. att någon går ut i vägen just precis när lastbilen kommer, eller att lilla saaben får slira just precis mitt bland alla bilar på autobahn, eller att just precis flyget från london till paris klockan 09.20 landar i havet, eller att - you name it. jag tror allt sånt var "förutbestämt".

jag är inte fullt så negativ att jag tror detta bara gäller svek, sjukdom och missöden, jag tror det gäller allt bra också. man kan inte göra sig förtjänt av allt. och vi vet väl alla att även om många vi älskar (eller oss själva bara) förtjänar det absoluta bästa och finaste - så får de inte alltid det. om ens någonsin. det finns människor jag verkligen får ont i hjärtat av att se. som kämpar, tror, hoppas och ber, ändå har de bara otur och olycka. så jag tror att, hur orättvisst det än må vara, också lycka är en fråga om vad ödet bestämt.

jag tycker det är både skönt och läskigt på en gång, för jag har ett slags lugn som alltid bara säger att "det här är meningen, såhär ska det vara nu.." men samtidigt vet jag ju aldrig vad som kommer hända. det finns alltid nåt som kan sabba en stensäker plan - om det är det ödet vill så...