Once upon a time

okej, jag vet att det nog mest är folk som haft eller har äs som undrar hur jag såg ut som sjukast. men jag har inget emot att visa, jag menar det är ju jag. samma fanny (fast lite lyckligare än nu). det finns många moralbrudar där ute som säger att "neeej du mådde inte bättre då! du uppmuntrar ju anorexi" och lala. men jag har inte och jag kommer inte ljuga - jag tycker inte att det är så hemskt. jag menar 99 % av alla kvinnor i dagens samhälle har en form av äs. det är så. att de som av olika orsak blir synligt sjuka (dvs magra) skulle vara sååå mycket sjukare än alla andra är ju bara bullshit. en äs är jobbigast för omgivningen, familj och vänner, för de ser en person ha motivation och styrka som klarar av att stå emot och gå ner. och jag vet att detta uttalade kommer väcka reaktioner - men jag tror det är lite avundsjuka också. kanske inte för att man blir vackrare, utan för att människan i fråga visar styrka, uthållighet och vilja. och det ÄR beundransvärt, vad det än gäller. sen har alla olika syn på vad som är bra och rimligt att göra, och just därför kan väl alla bara få göra just som DE tycker är bra och rimligt?

hursom här är lite bilder..


när jag började bli sjukare.. haft kontakt med ätis några månader
och de gav mig tips och idéer jag testade och gick ner ner ner..



sommaren 2007, efter ett års kontakt med ätstörningsenheten rasade jag
10 kilo till. jag minns hur jag hatade när de skulle ta den hör bilden, jag
ville dölja mig med handduken, jag tyckte inte att jag var tillräckligt smal...


[tagen i spegel, därav fläckarna]



jag gick ner flera kilo till under hösten trots att jag var på sjukhuset
hela dagen varje dag. jag klippte av mig håret eftersom det var så
tunnt, jag kunde inte ha en "vanlig" hårsnodd, den var för stor.
detta var ca en månad innan jag blev inskriven på sluten avdelning,
en vistelse som kom att bli 4 månader lång.

håller med om att graden av äs (eller hur man ska uttrycka det) inte sitter i vikten. men det är detta som kan göra sjukdomen fysiskt livshotande.

att man som anhörig skulle vara avundsjuk på den som går ner, det, tror jag knappas någon skulle hålla med om. snarare är man nog förundrad. (fast på ett negativt sätt)

visst, en stor mängd av alla människor i dagens samhälle har någon sort äs, men det styr ju inte deras liv. och de ger kroppen vad den vill ha, deraskropp mår bra. ..

du kanske mådde bra när du var som smalast, men om du var frisk skulle du må bra med en vikt din kropp vill ha.

en frisk person tycker inte att en äs är bra...

Jag beundrar dig för din styrka (:

En fråga: du pillar ju mycket med redigeringsprogram, hur får man ett färg i fält och ett i svartvit i photoshop cs4 eller picasa? t.ex. ögon i färg och resten svartvitt?

Sv: jag ska fortsätta kolla in här. coh tack så mycket för tipset ska kolla upp det ;P

din blogg är verkligen intressant!

tack för rolig läsning.



kram på dig!

Jag var iallafall inte lycklig när jag va som smalast. Det var inte du heller vännen, jag tror din hjärna leker med dig. Love u.

det blir fredagsmys :D

jag tycker du var jättefin då också .

men shit , jag gav dig en komplimang . helt sjukt att du ens kan vända det till något negativt . hoppas jag inte gjorde dig ledsen iaf för allt jag sa var att jag tyckte du var/är söt

jag förstår dig , mycket väl . sköt om dig .