någon kommenterade så finurligt för ett tag sen på ett av mina längre inlägg: "WALL OF TEXT"
och det känns som om jag kommer frotsätta med de där satans väggarna, jag har mycket i skallen just nu. först på tur, det är det där med extremisism. jag dras med krav att vara felfri, på topp, bäst - i allt. hur är det med er?

jag försöker komma på något som jag skitit i, något som jag inte försökt vara bäst på, men det går fan inte. jag har absolut inte alltid lyckats vara just bäst - men då pissar jag på det och går där ifrån. men det tar ett bra tag innan jag ger upp, jag är jävligt envis.

tränar jag - då tränar jag jävligt mycket och hårt. är jag slö - då är jag jävligt slö. satsar jag i skolan - då satsar jag allt. äter jag lite - då äter jag extremt lite. äter jag mycket - då äter jag fan mycket. städar jag - då ska varje centimter vara ren. bryr jag mig inte - ja då förfaller allt och jag plockar varken undan kläder eller prylar eller damm. gillar jag någon - då gillar jag den väldigt mycket. gillar jag inte någon - då hatar jag den. och så de klassiska - är jag på gott humör kan inget stoppa mig, inte en sur mamma, inte en hundbajs under skon, inte en vurpa på isen - inget. jag skrattar åt allt då, kan ta det med en klackspark och gå vidare. mår jag däremot dåligt, då mår jag åt helvete (nu har jag i och för sig nått nån ny nivå på skalan jag inte trodde fanns, tydligen är helvetet djupt och med olika platåer). när jag mår så får inget i världen mig att må bra. jag kan le, jag kan skratta, jag kan prata och jag kan om jag anstänger mig verka rätt normal.

det tröttar ut, att aldrig nöja sig med lagom. allt eller inget. antingen eller. bäst eller sämst. först eller sist. levande eller död.