När man mår så otroligt dåligt, men säger till sig själv att ”tyck nu inte synd om dig själv” och lägger all ork och engagemang på andra. Och så uppskattas det inte ens? Jag försöker faktiskt här. Jag försöker ignorera det faktum att jag hellre är död än levande, jag försöker finnas där för människorna jag bryr mig om. Jag är inte egoistisk, jag ger allt jag har till dem jag älskar och bryr mig om, så har det varit länge, om inte alltid. Nu börjar jag ta slut även på den fronten, för det uppskattas tydligen inte.