min lilla söta bror eric (som jonas L av någon outgrunlig anledning trodde var en chihuahua..) är smart på många sätt. sätt som att han vet exakt hur hitler dödande sin familj (i sin bunker sköt han dem inklusive sig själv, 1945 var året - eric har lärt mig..) och vid 5 års ålder visste han vilken som var sveriges farligaste insekt (getingen), han vet kinesiska kyrkors arkitektur, han är expert på buddismen... han kan en del inte alla 11åringar kan!

men ibland, då kan man verkligen fråga sig vilken värld han befinner sig i, som idag.
vi tog bussen till tågstationen i lund, jag erbjöd eric att sitta bredvid mig, men neej, lite coolare att sitta två snäpp bakom, vid fönstret och dessutom då åka baklänges.
så - vid station hoppar jag och mamma av, jag ser mig omkring (ren vanesak, eric har en tendens att virra bort sig) och klart, eric är borta. bussen står kvar, med öppna dörrar. jag ser eric sitta och filosofera - fortfarande kvar på sin plats - och mamma ropar att jag ska hämta honom. men en kvinna är på väg av och jag ropar istället. alla på bussen lär ju ha hört mig, kanske även alla utanför station, men eric? inte en chans.
då vänder sig kvinnan om och ropar högt EEERRIICC!! och då hajar han till. han virrar upp och precis som han ska gå ut genom dörren stängs den. hans min går inte att beskriva bättre än Johnny Drama i Entourge, rädd slash (töntigt roligt att skriva "slash" istället för /) förvirrad.
jag får i uppgift att springa efter, och eftersom eric inte vågar be chauffören att stanna, så jag får springa efter till nästan station som är 700 m kringelikrok genom hela lunds centrum proppfullt med galna rea-spanare. när jag kommer till nästa hållplats, som är mitt i stan, skriker han: "DIN JÄVEL!!"

vi sprang upp flåsiga och svettiga på perrongen precis när tåget rullade in, detta en kvart efter att vi upptäckt erics frånvaro. bra jobbat fanny!