ja jag håller ju på att skriva lite på en bok,
jag gör det dels för att jag behöver ha något att göra just nu,
men också för att jag vill avslöja den kassa, hemska psykvården för unga.
här är ett utdrag av det jag skrivit hittills,
kan kanske komma att bli någon form av inledning, får se

smakprov:

---

Jag har aldrig varit den populära tjejen.
Av flera orsaker, tror jag. Varför är man populär? För att man utmärker sig på ett positivt sätt, borde det givna svaret vara. Men det finns alltid två sidor av myntet, så även när det kommer till socialt umgänge och just popularitet. Det finns många som passar i kategorin ”populär” men som när man går på djupet inte alls är någon folk egentligen tycker om. Det förekommer överallt, och det är ett samspel av makt, list och charm.

Jag var länge ensam, av olika orsak tappade jag de få vänner jag hade. Men jag var duktig i skolan, och det blev sakta det enda jag var. Jag inser nu, när jag lärt mig innebörden av orden och kan se kopplingar mellan situation och handling, att jag var ett barn utan närmare personlighet. I alla fall så var det klart för mig att den jag var inte uppskattades av min omgivning. Självklart hade jag familj, två stycken närmare bestämt, och som nästan 6 år äldre syster till min halvbror och som ensambarn hos den andre föräldern, hade jag två glasklara roller. Hos mamma var jag det äldre barnet, den som förväntades acceptera och förstå att lillebror självfallet ska ha uppmärksamhet och brys om. Hos pappa var jag guldklimpen, och när jag hälsade på någon gång om året – ja det är så vi alla kommit att säga, att jag hälsade på. Jag åkte inte hem, jag åkte till pappa – då skulle jag berätta om vad jag gjort sen vi sågs sist. Jag kände att jag skulle ha uppnått något, jag skulle ju ha något att berätta – något att komma med. Min pappa kommer från och bor än idag i ett annat land, och jag kände mig ofta otillräcklig, för språket satte käppar i hjulet. Jag tyckte jag framstod som korkad när jag inte kunde uttrycka mig som jag ville. Så där var jag oftast tyst, jag svarade på frågor och kunde lätt överdriva mina rapporter från vardagen hemma i Sverige, jag skulle ju ha något att komma med.