jag har en fantastisk video som jag vill lägga upp..
men videofyme har nåt jävla breakdown så det får vänta!

jag har precis konstaterat vilken otroligt
oskön människa jag måste framstå som,
som sitter hemma dag ut och
dag in och inte gör ett piss.
och visst, jag kanske är oskön och tråkig,
men det är väl ungefär det sista jag bryr mig om,
vad alla andra tycker och tänker eller bara tror
- för ingen har någon aning.

jag har några jag kallar bästa vänner,
och det gör ont att känna hur jag tvivlar,
tvivlar på vem jag är för dom och vad jag betyder.
jag har blivit sviken av så många så många gånger,
ändå kan jag fortfarande älska,
bara inte mig själv.
för av någon orsak lämnade de mig, visst?
något var fel, jag var fel.

kan inte prata med åsa heller längre,
den enda jag haft att kasta ur mig allt på.
och inte med mamma eller pappa,
de vill bara att jag ska må bra och vägrar se något annat.
vem ska jag prata med då? lita på? öppna mig för?
vart jag är vänder mig slängs kommentarer som
"nu mår du dåligt, men också du kommer må bra" eller
"ta en dag i taget och tänk inte på framtiden, för du ser inget ljus just nu"
som om jag bara ska stå ut nu, hitta motivationen och sen kämpa igen.
det funkar inte så, kan ni inte bara acceptera det?
sluta ge mig dåligt samvete, sluta tala om för mig hur det funkar,
jag är den enda som vet hur jag känner.