vännerna man hade som liten är nog ofta de bästa
man någonsin kommer ha under sitt liv.
jag hade en bästis i lekis, då var vi sex år gamla.
tillsammans hade vi sönder hennes fönster och åt glass i garderoben,
jättefint var det alltihopa.
sen flyttade hon till USA, och vi tappade kontakten så gott som.
jag vet inte riktigt hur, men nu är den upptagen igen
(eh ja hon bor här hemma igen, sen typ väldigt många år)

idag kom hon förbi med blommor och kort, hjärtat.
tack så mycket, och du vet att du är och alltid
kommer vara väldigt speciell för mig, visst?

jag och siri på avslutningen i lekis, sött...