tio dagar innan jul
jag hatar att vara trött men inte våga lägga mig.
jag hatar det.
jag får sån ångest.
kanske lite mer än vanligt,
men det börjar vara mycket på dagarna nu mer och mer också.
jag orkar inte,
jag är ju slut?
varför ska jag tvingas fortsätta,
plågas såhär?
jag ser andra som har det jag inte har,
jag ser andra som inte känner det jag känner,
jag ser människor som är lyckliga och har en framtid.
jag har ingenting,
och jag vet att jag inte kommer få nåt heller.
that's why.
that's why i'm doing this,
jag stänger av.
förlåt alla jag älskar,men jag tror inte ni förstår.
eller, jag vet att inte inte förstår.
jag är övertygad om att ni vill, och att ni menar väl,
men jag ser och känner och vet saker ni inte ser, känner eller vet.
jag orkar inte mer.
nej, jag tänker inte ta livet av mig,
det är ännu en grej jag har en pinsam tendens att misslyckas med
men jag tänker sluta mig, och försvinna.
jag har många kompisar, men få vänner,
och jag har fortfarande svårt att skilja på er.
jag har haft några intressen, men ingen så bra som du,
jag tänker på dig varje dag, helt jättesuperdumt jag vet..
men vad gör man?
man slutar.
så nu slutar jag.
Du har alltså gett upp.
Inget nedlåtande. ÄLskar dig.
Jag vet inte vad du varit med om fanny, och jag vet inte heller om det jag tycker eller säger betyder något.
Misstänker att du hittar ursäkter och anledningar till de flesta kommentarer för att de inte skall stämma. ;)
Det som är mest konstigt med att gå in och läsa här är att, sett ovan eller utifrån så känns det som att sannolikheten för att just du skall känna såhär, är så liten att den nästan blir orealistisk. Det blir liksom en paradox att den som verkar ha alla förutsättningarna för framgång är den med mest självkomplex.
Du är en person med mer hjärta, hjärna, personlighet, utseende och intressant att komma med än de flesta andra.
Trots att jag nog aldrig träffat dig under särskilt "optimala" omständigheter.
Is sad thing,.
Tror att slutenhet kommer att ge dig mer ångest, även om det kan kännas bra ibland.
Trodde att jag var ett ganska bra avskräckande exempel där? :/
god jul,
Jag förstår hur du känner så att säga att du ska ta dig i kragen & rycka upp dig vore fel.
Det enda jag tänker säga är att du inte ska sluta leva & med leva menar jag inte bara att finnas i livet utan att också tycka om det. Jag vet att du kan få tillbaka ditt liv igen, det kommer kanske ta tid. men du kommer få det tillbaka!
Du är en underbar tjej som förtjänar det bästa & säg inte emot mig när jag säger att du kommer få må bra, jag vet det!
<3
säger precis som hampus.
du har alla förutsättningar i världen, du är så vacker men ändå ser du det inte. Kan du inte släppa dina egna tankar bara för en sekund och lita på dina vänner omkring dig att vi behöver dig och älskar dig?
jag förstår att inge kan förstå, för man kan aldrig veta vad som försigår i en annans tankar. även om personen i fråga kan förklara, kan man aldrig få de känslor som tillhör.
men att sluta sig är aldrig lösningen, hur sk det göra saken bättre?
det finsn inge enkel lösning, då är jag övertygad om att du redan hade genomfört den.
men det är bara du som kan hitta den.
kramar