eric överträffar sig själv om och om igen.
jag och ditte sitter här med varsin dator och är allmänt coola,
så hör vi hur eric rör sig inne på sitt rum, öppnar sin dörr och går ner för trappen.
jag springer efter och frågar vad han gör uppe,
han kollar upp på mig från fotändan av trappen och säger stött klassikern;
vaaaadddåååå?!?
jag ställer samma fråga igen medan jag hör ditte fnittra inifrån mitt rum,
"jag ska ju se julkalendern!!"
han trodde återigen att det var morgon, klockan ett på natten.
"eric, det är mitt i natten, klockan är ett"
han var tyst några långa sekunder och sen klampade han upp igen.

jag och ditte har nu fått oss ett gott skratt till.