är det så illa nu igen?
nej, det är nog lite värre.

det skulle ju aldrig bli att jag gjorde såhär igen.
25 räcker väl.. ?
nej - inte längre.
jag känner hopplöshet, hat och ännu mer hat.
hat nr 1 mot min kropp, som bara hade fräckheten att födas såhär.
och hat nr 2 mot dem som om och om igen tar bort det jag kämpar för.
hopplösheten? ja, antagligen för att de alltid lyckas, och jag misslyckas.

oj, nu är datamusen röd, jag har visst fått ett jack i fingret. borde jag åtgärda? ja kanske det.
gör jag något? nej jag kunde inte brytt mig mindre.
jag menar, har jag tur förblöder jag och slipper vakna imorgon.
men just det - jag har aldrig tur.