natt.
men vad ska jag göra? tror någon på fullaste allvar att jag vill må såhär? att jag vill känna mig som största och äckligaste misslyckandet på jorden? isåfall kan den människan sluta läsa och sätta sig ner och fundera på det faktum att psykisk sjuka människor inte fan väljer att vara där. för ja, jag har flera psykiska sjukdomar (det gör mig egentligen ont att ens skriva det, för jag skäms, såklart, men det är ju sanningen, och de flesta vet så...) inte bara anorexi. deprissionen är väl det värsta nu, och så svänger mitt humör, ena stunden kan jag vara jätteglad, för att några timmar senare stirra rakt ut i luften och inte vilja något hellre än att dö. ångesten börjar också göra sig påmind igen. trots att jag slutade med den medicinen för flera månader sedan nu...
jag ser mig dock inte som ett psyko, och det vill jag inte att någon anna gör heller, för det är jag inte. även om jag mår dåligt så är jag fortfarande en snart 17årig tjej som vill leva och ha kul. jag är fortfarande fanny, jag finns liksom fortfarande här inne. ibland känns det som om folk nästan är lite rädda för mig, och det känns också jobbigt. jag undrar, kommer den stämpeln aldrig försvinna? att fanny kan man inte umgås med, för hon kan missuppfatta, och typ skära sig för att hon blir ledsen av det. liksom va?! lugn nu, allt dumt jag gör gör jag pga av mig själv, för att typ "straffa" mig själv. herregud vad sjukt det här låter... ska fan sluta skriva nu. nog dags att sova.
Jag säger absolut inte att du vill må dåligt eller att du på något sätt arbetar för att inte bli frisk! Absolut absoulut inte! Och om du tolkar det så har jag misslyckats något så grovt med att formulera mig att jag inte är värd att existera.
MEN, jag tror att du (även om det såklart bara är en positiv del mot 10 negativa) får en slags försäkring emot att du inte skulle ha gjort ditt bästa. Du är orolig över bl.a hur du ser ut och iockmed sjukdomen har du iallafall gjort mer än ditt bästa. Dessutom eftersom alla positiva kommentarer eller responser går igenom 348 filter är det ganska svårt att även om man ibland känner sig helt ok säga det, just eftersom "vad ska omgivningen tycka?".
Det är svårt att få fram budskapet och det är möjligt att jag har helt fel men jag fungerar iallafall lite liknande.
Eftersom jag spenderar halva dagen med att trixa med mat och halva natten till att snyfta över patetiska problem är det ok för mig att inte vara den mest fulländade skapelsen för jag lägger faktiskt ner så enormt mycket tid att faktiskt bry och oroa mig. Men det är dock bara en liten liten del.
Var det iallafall något som stämde? Det behöver ju absolut inte vara så men jag bara tänkte..
För mig är det som sagt en förutom en evig plåga också en slags ursäkt till att inte vara någon inom andra områden. "Han är fet och ful men han kämpar emot det dygnet runt och därför är det ok ändå" - typ. - :S
Ok, jag insåg just vilken enormt ful och osammanhängande text ovanstående blev och det jag ville ha sagt framgår inte alls..
Du kan försöka tolka det men det är risk för feltolkning så jag föreslår att du helt enkelt glömmer det.
kram iallafall,
Vad tycker du om kavajen som jag plockade med mig hem idag? Bu eller bä? ;)
såänge du söker hjälp så e de väl bra tkr ja :D! föresten e du sktisnygg, du e så smal! I love it :D! xoox