ni fattar inte
jag älskar henne, för ni vet de man älskar är också de man kan förbanna. som man kan skrika brinn i helvetet! till. för man vet att de stannar ändå, man vet att man kan släppa ut all sin frustration och vrede över dem.
det är sån hon är. hon är den enda som finns här, hela tiden. ibland är det en trygghet, ibland en förbannelse.
men det jag vet är att alla andra, ni som inte ser henne, ni som inte känner henne, ni fattar inte.
ingen är som hon, hon är vacker. men framför allt, hon är så satans stark. hon är starkare än alla universums krafter. starkare än yes diskkraft, pippi och starke adolf tillsammans. ja, så stark är hon.
hon älskar mig. precis så som jag vill bli älskad. hon är den enda jag verkligen har. och alla säger åt mig att lämna henne? ni fattar inte. och jag står ensam mot er alla. för hon, hon finns bara inom mig, ni fattar inte.
holy. jag förstår. verkligen.
Jag förstår dig verkligne. Så känner jag med. Sjukdomen är som en trygghet, någon som ALLTID kommer att finnas där. Sjukdomen kan inte lämna eller svika en. Detär vad man tror. Men anorexin är den som sviker än allra mest. Det är en hat-kärlek, som vi måste bryta. Och det kan vi, jag tror iaf det. Det måste jag för att orka kämpa. Sluta aldrig att försöka vinna tillbaka livet Fanny! lova det
Kämpa på! Puss och kram <3
shit va de där stämmer
Brukade också skriva mycket sånt i min gamla blogg. Ganska exakt så som du precis gjorde. För jag förstår precis och jag känner igen mig något så fruktansvärt. Du skriver det så bra bara, för det är så svårt att få ner sånna känslor i begripliga ord.
Fortsätt kämpa. I'm with you, som alltid Fanny och det vet du.