jag är konstigt likgiltig. känner bara - "nudå?"
nu ska jag väl sova antar jag. efter en kväll med lina, efter en dag tillbringad i sängen, efter alldeles för mycket ångest och tårar. usch vad jag gnäller! det finns massa som har det värre, ohja det är jag mycket väl medveten. och jag hade så gärna bara slutat må såhär, tro mig. det är inget jag väljer och inget jag styr över. men jag försöker visa er en glad och levnadsglad fanny det försöker jag verkligen med. det är här det andra kommer... det är här allt släpps ut som jag inte vet vart jag ska göra av. det är nog mest därför jag bloggar, för min egen skull. någon slags terapi antar jag. om den funkar vet jag fan inte. men jag får iallafall ur mig lite av allt jag bär inom mig 24/7.

imorgon under förmiddagen ska jag kolla mejlen, om MIKAS ger klartecken så sticker jag till stockholm efter lunch. jag har inga höga förhoppningar alls, jag ser det som en inblick i det jag vill göra så himla himla gärna. lina sa förresten idag att tyra banks (som är en av världens vackraste kvinnor, enligt mig) innan hon slog igenom sökte om och om igen. alla blir alltså inte hittade på stan och megastjärnor direkt. vissa kämpar lite mer. och det är precis vad jag tänker göra.

kanske är det just det, kanske ger jag mig in i den här egentligen livsfarliga bransch just för att jag vill ha något att kämpa för? nu har jag förlorat kriget jag levt i de senaste 3 åren, nu kanske jag driver mig själv in i nästa kamp? ja, så är det nog. jag vill, jag måste, distrahera mig. jag klarar inte av att känna alla dessa känslor, att må såhär, jag klarar det bara inte. och jag vill inte dö, utan jag försöker bygga upp en fasad, så stark och trovärdig att till och med jag själv tror på den.