fan. och så händer det igen. jag trodde jag skulle slippa det här nu. att den tiden var över nu.
men nejnej, inte då.

jag köper sjukt mycket godis och bara proppar i mig alltihopa. stillasittande på tåget till lund.
jag börjar plötsligt snäsa på det där otrevliga sättet jag bara gör när jag börjar må dåligt.
men det är inte det de tror. det är så mycket djupare.

djupare än vad någon av er förstår.
jag känner så mycket, och vet inte vad jag ska göra av allt det jag känner.
jag vill bara kasta ut dem allihopa.
och med dem skulle jag inte låta bli att slänga iväg lite äckliga delar av mig själv också.

nu ska jag se på robinsson, hejdå.