att bråka med den man älskar mest av allt suger.

hon födde mig, bara det liksom. utan henne, så hade jag inte ens funnits. rätt viktig punkt där.

hon uppfostrade mig som ensamstående och gav mig ett hem, skola, kärlek och allt det där ett barn behöver.

hon har kämpat för mig i 3 år mot anorexin, hon kämpar fortfarande.

men jag önskar så att hon någongång kunde vara nöjd. att bara någon kunde vara nöjd. inte be om mer, inte bara se allt det jag inte är, utan det jag faktiskt är. inte för att jag själv är så bra på att se positivt på mig själv, men jag försöker verkligen och har bättrat mig rejält. kanske är det därför jag nu bara vill skrika till alla att fuck you, respektera och acceptera mig! och kanske var det därför jag kom i ett så himla bråk med mamma ikväll, för att jag nu sätter ner foten och verkligen inte tänker vika mig den här gången. 3 år är tillräckligt, 200 gånger räcker. fattar ni hur många timmar av ångest det innebär, då varenda av dessa 200 gånger inneburit minst en hel dags ångest? sjukt mycket. och nu orkar jag inte mer av det där. jag vill leva, på mitt sätt. det är mitt liv, och jag ska ha rätt att leva det så som jag vill nu när jag inte längre utgör en fara för mig själv. sådetså.

jag vill bara ha helg. jag vill bara ha kul. inte för att helgerna brukar vara särskilt kul. men roligare än veckorna. i skolan är jag det femte hjulet och hemma är jag det svarta fåret som förstör den annars vita, fina flocken. och bland vänner försvinner jag, vet inte om de ens tycker om mig. eller, tycker om mig gör de nog. men sådär på riktigt?

nej, nu blev det alldeles för mycket skitsnack igen, det blir så när jag sitter och tänker här själv.. kanske ska sova. grejen är att nu när jag får sova så kommer jag verkligen inte kunna. på bussen på väg hem gick det däremot väldigt bra.. så jag lär redigera lite kanske, och sen se på gossip girl kanske. själv nu, för vissa personer ger dissen. och jag måste erkänna att jag inte fattar grejen med att först vara jättetrevlig och gullig, och sen bara försvinna. men jag har tydligen en tendens att dra till mig den typen av människor. hoppas det ändras i framtiden. annars ska jag bli självbo, läste om det i tidningen. det är helt enkelt att bo själv. kul liv - hey.