dagen efter
igår var jag och andrea och gymmade. det var faktiskt riktigt kul! det är liksom alltid kul att umgås med henne, och vi hängde på hälsohuset i knivsta från 19.30 till 21. jag blev seriöst förvånad över hur många jag träffade där, som jag kände alltså. redan utanför stannade jag för att krama en rökare jag inte träffat på länge, och väl inne fick jag det nog till 8 stycken till som jag kunde hälsa på. jag tackade de högre makterna att jag varit så trött att jag somnat efter middagen innan jag tog bussen till knivsta, för då hann jag ju inte ta bort sminket. och hade jag gjort det hade jag ägnat största delen av tiden inne på gymmet till att skämmas och gömma mitt ansikte bakom maskinerna.
väl hemma duschades det såklart, och sedan drog det igång. mamma flippade. och jag bara stod, iallafall till en början. sen flippade väl jag också. eller, ledsen blev jag, och arg. hon hade verkligen ingen varken orsak eller rätt att stå och skrika som hon gjorde igår. det slutade med att hon lämnade mig ensam i badrummet och jag messade andrea som genast svarade; "jag kommer". just då ville jag inget hellre, och jag satte mig och väntade. bara väntade. tittade och väntade. tillslut kom hon, efter några minuter som kändes som timmar. sen bara pratade vi, om annat. precis som det ska vara. jag vill inte att hon "pratar illa" om min mamma, det gör mig bara delad, för det ligger liksom i naturen att jag då går i försvarsställnings och genast försvarar min mamma, trots att jag i allra högsta grad vet hur fel hon behandlat mig. så nej, andrea bara var där, hon bara fanns där. och det är precis sånt här man kallar äkta vänskap, äkta kärlek. att hon bara kommer. klockan 11 en tisdagsnatt en skolvecka.
nu måste jag springa, vi har engelska och jag har suttit i biblioteket och jobbat här på datorn. ska lämna in uppgiften och sedan blir det lunchis. gott, för det är blodpudding. (nej, jag var inte ironisk)
sen har jag matteprov (herre), och så svenska. sen slutar jag, underbart.
hejhej
Kommentarer
Trackback