choklad kan vara guds gåva till oss studerande, stackars ensamma ungdomar som sitter här vid datorn och skriver krönikor om BUPs vård medan solen skiner utanför fönstren...

idag har jag vaknat bredvid min älskade vän, frukostat tillsammans med henne innan hon åkt hem och jag bara strök omkring här hemma. sedan var jag sådär jätteduktig och åt sammanlagt hela 5 rester till lunch (!) innan jag stack och gymmade lite. väl hemma var det mums med gnocci och sedan har jag som sagt proppat i mig nästan ytterligare hundra gram fet, underbart god mintchoklad då jag skrivit så flitigt.

nu har jag ont i huvudet och tänkte ringa först min mor och sedan också min far.
gud vad ensamt det börjar bli. men jag gillar det faktiskt. känner mig så vuxen och självständig.

imorgon väntar en jobbigt lång och tung dag. lämnar hemmet tjugo i åtta som vanligt, går i skolan till fem, sedan käkar jag med lina någonstans på stan, innan jag tar mig ut till ludmilla för att äntligen göra den där intervjun till mitt artikelblock. det ska förresten vara inne på onsdag och hittills har jag alltså endast skrivit en krönika. känns ju skapligt bra.

jag vill sova nu. nej, först ska jag äta lite mer choklad. och just det, ringa föräldrarna var det jag skulle också ja.