lunch avklarad och nu sätter jag mig strax på moppen min igen.
(ja jag är snart 17 och kört fortfarande moppe, hurså?)
det blir till att besöka en stackars sjuk andrea, krama henne lite och så, nivet.
sen hämta steph som kommer från jobbet, och så swischar vi förbi hemmet för att sedan
bege oss med mor och bror till grekens för en fin söndags middag. mums!

jag har nog en rätt bra dag idag, men fasar för morgondagen och den kommande veckan...
fy, en hel, lång skolvecka väntar. men - det är den sista. nästa onsdag går jag på sommarlov,
dvs att jag har klarat ett helt år i skolan igen efter uppehåll på över ett och ett halvt år.
gud så duktig jag har varit. betygen kanske inte är de bästa, men jag måste lära mig att nöja mig med ett vg fan.

ju mer jag tänker på det, inser jag vilket jobb! herregud, jag var van att inte göra mer än att endast äta, sova, gråta 24/7.
om man bortser från min smygträning alltså...
och nu är jag fullt aktiv - går i skolan på heltid, pluggar hemma,
umgås med vänner så ofta jag hinner, tränar regelbundet, festar...
- jag lever, helt enkelt.
och det är så underbart. det är det som får mig att stå ut, antar jag.
för de jobbiga stunderna finns ju där, och de kommer tillbaka för att försöka dra tillbaks mig.
ner i skiten, bort från det bra.
förra söndagen var värst på länge, och jag gjorde dumma saker.
och den här helgen har jag också haft det rätt jobbigt,
men jag har klarat det. och jag ska klara den här dagen och nästa dag och nästa dag med.
för jag ska klara det hela vägen.