underbar torsdagkväll...
jag sitter hemma, ensam.
mamma och eric är också hemma förstås,
men ingen vill umgås med mig så..

jag börjar bli väldigt trött på det här nu.
allt som rör sig i mitt huvud, alla känslor om att vara misslyckad och oälskad tar kål på mig.
jag känner mig otaggad till allt.
sommar, semester, fest...
eller nej, jag är taggad, men ingen vill ju ha mig med.
ingen hör av sig.
jag är ensam.
gud vad jag är gnällig, jag ser faktiskt det själv.
men ibland kan man väl få tycka synd om sig själv?
fast jag tycker inte synd om mig själv,
jag är mer arg på mig själv.
det är ju jag som misslyckats.
brutalt.