efter dagens totala, brutala, extrema misslyckande ligger jag återigen i min säng.
emelie kom trots att mamma ringt och berättat läget,
och jag blev först lite orolig men sen vart det fint iallafall, tack vännen.
imorgon är det ig-dag och jag borde åka in och skriva ett prov jag missat,
men eh, känns inte som att det är det första jag prioriterar just nu.
nej, känns mer som att jag inte alls prioriterar det just nu.
jag har ingen aning om vad som händer nu,
det här var inte planen, liksom.