"har du fått "social fobi" nu på senaste tiden eller har det alltid varit mer eller mindre så? :/"

SVAR:
nej, inte alls. jag har väl alltid varit lite blyg och osäker, visst.
men jag har också alltid älskat att umgås. vara med vänner, familj och
att lära känna nytt folk. något jag kan är att snacka (snabbt dessutom).
jag har dock som sagt alltid varit osäker, på mig själv och vad andra ska tycka och tänka.
jag är lite typen som kan tänka orden trettio gånger för sig själv innan jag säger dem,
och ofta har jag redan gått igenom möjliga scenarion i mitt huvud innan jag säger nåt.
detta givetvis inte alltid, jag kan också säga något spontant och skämta utan att ha tänkt ut det innan.
men jag menar i allmänhet, för då är jag väldigt..rädd. helt enkelt.
eller nej det är inte enkelt, inte någonstans är det enkelt. men så är det.
jag är rädd för att bli dömd, rädd för att inte tyckas om, rädd för att bli lämnad.
det jag nu kallar social-fobi är att jag inte vågar visa mig. både fysiskt och psykiskt, om ni förstår.
om jag är med någon så är det någon jag verkligen verkligen tycker om och bryr mig om.
idag på coop såg jag en vän, jag fick ångest. hjärtklappning och det enda jag tänkte var
fan vad pinsamt, när jag ser ut såhär, jag vill bara dö.
jag gömde mig.
vet inte hur jag ska beskriva det, för jag vet inte vad det är som händer själv ens.
jag har ångest och är gravt deprimerad, får mediciner som jag bli groggy men fan inte somnar av,
jag har inte tränat på snart tre veckor och jag äter utan att tänka i gamla banor.
jag tror och hoppas att jag inte kommer tillbaka till skolan.
och jag tror och hoppas faktiskt att jag inte kommer tillbaka till det som var för övrigt heller.
inte på något plan vill jag tillbaka. vart jag vill eller vad jag vet jag inte säkert ännu,
men jag tror. och jag vet att när jag vill, då kan jag.

nu ska jag nog sova, dags nya piller gjorde mig total-groggy och kanske kan jag somna innan fyra inatt.
godnatt, XoXo