fick kommentaren "men du menar alltså seriöst att du har större
problem än vad de i afrika har för att du tycker att du är tjock?!"

är du efterbliven?
jag vet inte hur många gånger jag ska säga att nej mitt enda problem är inte att jag är tjock.
jag vet inte vem du är, eller om vi känner varandra, men du vet inte vad jag går igenom.
för det vet ingen, bara jag.
min familj ser väl mer än de flesta andra, och vissa vänner har väl en minimini-insikt i det hela,
men ingen ingen vet.
ingen.

det är inte heller något jag känner att jag måste och borde skriva på min blogg, skiva allt, 
och för er som letar saker att hacka på och allmänt bara kunna säga att jag gör fel,
så har jag försökt med det mesta.
öppenvård, slutenvård, inläggning, psykologer, läkare, dbt, tiotalet mediciner..
ett tag trodde jag att umgänge var vad jag behövde - då var jag alltid med någon.
ett tag var det skolan jag hoppades på - jag la ner mitt allt och visst det gick bra, men jag mådde inte bättre.
ett tag motiverade jag mig med träningen - var jag inte smal skulle jag iallafall vara vältränad..
jag satsade på modellandet, men precis när det skulle starta på riktigt föll jag i den här,
den värsta svackan någonsin.

som så många gånger redan sagt, det finns mer,
sen är frågan hur ödmjuk och respektfull man är.
jag ogillar starkt hur människor visar sig vara okänsliga svin,
allt för ofta.