jag lyssnar på tokio hotels "schrei" på högsta volym.
det gör jag bara när jag mår som absolut sämst. gjordes antalet gånger under min tid som iskriven. hemma på permition = bråk, skrik, tårar och tokio hotel.

jag älskar deras musik. kanske inte för att all musik är så jävla bra, utan för att den ger mig så många minnen. jag minns hur jag började lyssna på dem 2005, och hur jag då alltid hade britney spears parfym curious. bara jag luktar på den eller lyssnar på th så blir jag alldeles varm i hjärtat. för tidig vår 2006 tog ju livet en vändning och de bästa åren i mitt liv var på g.

jag sätter på schrei på repeat och försöker önska mig tillbaka ... helvete.