jag blev addad på msn av en kille som läser min blogg. han har en syster som också läser, och som också lider av någon form av äs. jag vet inte mer än så, egentligen, men att få höra att man hjälper någon som mår dåligt bara genom att skriva här, det får mig att inse att jag inte ska ta bort min blogg ändå.

det påminde mig om en gång för rätt länge sen, en annan kille skrev till mig från sin systers blogg. hon var sedan en tid tillbaka inlagd och hade gått upp 10 kilo. en dag dog hon plötsligt - hjärtat bara slutade slå. tydligen hade hon fölt min blogg och han ville meddela mig vad som hänt. det gjorde intryck på mig, och jag hade nästan glömt nu hur hans ord fick mig att fortsätta den gången. nu kom jag ihåg det igen.

saken är den att jag skriver av 3 olika skäl:

• för mitt egna mående. för att få ut känslorna någonstans, det är
  faktiskt så att det blir yttepyttelite lättare när man fått ur sig lite skit.
• för att förbättre mitt skrivande. i bloggen skriver jag inte
  jätteseriöst, och verkligen inte "korrekt" journalistiskt sett, men
  vill man bli bättre är det alltid bara bra att öva, hur man än gör det.
• för andra. för att kanske, kanske hjälpa någon människa där ute.