you never know...
...vem som läser din blogg till exempel!
jag blir lika paff varje gång någon säger att "jag läste på bloggen att.." och det känns allt lite läskigt att alla faktiskt kan läsa precis allt jag skriver här. men, jag skriver ju inte allt jag känner eller allt jag gör (tro det eller ej). att bloggen vore som en dagbok - det är ju aningen överdrivet. en dagbok läser ingen annan, iallafall ska ingen annan läsa den, och där skriver man mycket mer "ärligt och rakt på sak".
så varför fan skriver jag då blogg?
uppmärksamhet och bekräftelse - skulle nog de flesta av er svara. men nej, faktiskt inte. jag tog ju bort bloggen, jag tog bort den för alla elaka kommentarerna och jobbiga fördomarna som uppstod. men sedan kände jag att äh, jag startar om. men skriver inte allt så himla seriöst. så nu är jag ju då tillbaka - snyggare, roligare, och bättre än sist - och jag vill nu klargöra två saker;
1) jag skriver inte allt, verkligen inte. det ni får läsa är en rätt stor del. men jag skulle tex aldrig skriva personliga saker om folk i min närhet. om de kan skadas av det, vill säga.
2) jag är såå inte grav-allvarlig alltid. snälla, ni som känner mig lite vet faktiskt att jag inte tycker att en tappad piercing eller ett citat från melodifestivalens programledare är något sådär jätteintressant. men - ni borde då också veta att jag pratar alltid, och inte allt för sällan om oviktiga grejer. och just därför skriver jag kanske lite så också, för att det är jag, helt enkelt.
kvällen var föresten mycket bra. nu ska jag sova gott och imorgon ska jag äta sushi med nån random brud som typ tvångsgästar mig.. vet inte vem hon är, bara en stalker som varit på mig den senaste tiden. men eftersom hon skulle ta med sig sushi och godis så släpper jag väl in henne, för den här gången.
XoXo (hon som spelar jenny är 93a. om man ändå var så snygg för ett år sedan, tänk vad snygg man vore nu!)
jag blir lika paff varje gång någon säger att "jag läste på bloggen att.." och det känns allt lite läskigt att alla faktiskt kan läsa precis allt jag skriver här. men, jag skriver ju inte allt jag känner eller allt jag gör (tro det eller ej). att bloggen vore som en dagbok - det är ju aningen överdrivet. en dagbok läser ingen annan, iallafall ska ingen annan läsa den, och där skriver man mycket mer "ärligt och rakt på sak".
så varför fan skriver jag då blogg?
uppmärksamhet och bekräftelse - skulle nog de flesta av er svara. men nej, faktiskt inte. jag tog ju bort bloggen, jag tog bort den för alla elaka kommentarerna och jobbiga fördomarna som uppstod. men sedan kände jag att äh, jag startar om. men skriver inte allt så himla seriöst. så nu är jag ju då tillbaka - snyggare, roligare, och bättre än sist - och jag vill nu klargöra två saker;
1) jag skriver inte allt, verkligen inte. det ni får läsa är en rätt stor del. men jag skulle tex aldrig skriva personliga saker om folk i min närhet. om de kan skadas av det, vill säga.
2) jag är såå inte grav-allvarlig alltid. snälla, ni som känner mig lite vet faktiskt att jag inte tycker att en tappad piercing eller ett citat från melodifestivalens programledare är något sådär jätteintressant. men - ni borde då också veta att jag pratar alltid, och inte allt för sällan om oviktiga grejer. och just därför skriver jag kanske lite så också, för att det är jag, helt enkelt.
kvällen var föresten mycket bra. nu ska jag sova gott och imorgon ska jag äta sushi med nån random brud som typ tvångsgästar mig.. vet inte vem hon är, bara en stalker som varit på mig den senaste tiden. men eftersom hon skulle ta med sig sushi och godis så släpper jag väl in henne, för den här gången.
XoXo (hon som spelar jenny är 93a. om man ändå var så snygg för ett år sedan, tänk vad snygg man vore nu!)
FAN
jag kom hem.
öppnade mejlen.
började gråta.
insåg hur patetisk jag är.
fan fan fan.
jag som hade fått hopp,
jag som trodde på en vändpunkt.
jag som trodde att också jag skulle få må bra,
iallafall lite.
men nej.
hur jävla genomlöjlig får man bli?
jag blir så arg på mig själv.
jag hatar mig själv.
dels för att jag inte duger,
men mest för att jag blir så ledsen över det.
jag ska tydligen vara på MIKAS PEOPLE.
alltså - jag var inte tillräckligt fin och smal för att bli riktig modell.
öppnade mejlen.
började gråta.
insåg hur patetisk jag är.
fan fan fan.
jag som hade fått hopp,
jag som trodde på en vändpunkt.
jag som trodde att också jag skulle få må bra,
iallafall lite.
men nej.
hur jävla genomlöjlig får man bli?
jag blir så arg på mig själv.
jag hatar mig själv.
dels för att jag inte duger,
men mest för att jag blir så ledsen över det.
jag ska tydligen vara på MIKAS PEOPLE.
alltså - jag var inte tillräckligt fin och smal för att bli riktig modell.
"more than a doll" by mitzvi
fick lite nya bilder från steph igår, och det är ju alltid kul. lina såg dem och beordrade mig genast att lägga ut. så ja.. här kommer de tre bilderna jag fick. och jaaa - vi ser ut som dockor med porslinshy, men fan det var ju precis det som var meningen!
step up och falafel
step up är fan kul. och jobbigt, om man gör som man ska.
och falafel är gjord på KIKÄRTOR (johanna, jag vet) och det är himlans väldigt gott!
nu ska snart jag och elin slå våra kloka huvuden ihop, då vi kompenserar varandra alldeles utmärkt då, och räkna lite matematik. sen är det novell-skrivning på schemat och sist tyska. jag glänser på tyskan - ja så jävla bra är jag!!
efter denna långa dag blir det uppsala-häng med christoffer, och som vanligt ska vi äta. det är det enda vi gör tillsammans, äter och skrattar. rätt trevlig kombo ändå, tycker jag allt.
äh, nu vart det ett sånt där tråkigt, riktigt onödigt inlägg igen. ett sånt som jag skriver när jag sitter i biblioteket och väntar på att nästa lektion ska börja. och det gör den om 5 minuter nu, så jag ska kila.
XoXoX
letter from my heart
hejhejhej
jag hade ju då planer för kvällen - träffa ditte. men, tror ni inte det skiter sig? jag ska fan sluta planera, har jag ju sagt... jag borde lyssna på mig själv, ibland kommer jag med riktigt vettiga saker.
så jag åt, sen somnade jag visst. och sen kände jag att en dusch var väldigt behövlig så det var precis vad som hände. nu är jag ren och fräsch. himla bra för er att veta. (anas det att jag har brist på intressanta saker att skriva?)
på tal om totalt poänglösa grejer, så kan jag ju meddela både det ena och andra;
- helgen är alldeles för kort. det är inte fysiskt (eller psykiskt) möjligt att träffa 8 personer och faktisk umgås också. iallafall inte på tumanhand, eller vad det heter.
- jag ska vara hundvakt på lördag, till en massa goldens, varav 6 st är 2 veckor gamla valpar. sött!
- med valppassnings-paketet kommer även en andrea med sushi. också sött!
- imorgon börjas dagen med step up! herre, jag kommer vara död. men då dör jag iallafall inte jättefet.
jag har lekt lite med photoshop också, någonstans mellan min tupplur och samtalet med steph som just ringde.
den här bilden kom jag att kalla letter from my heart. jag gillar den
jag hade ju då planer för kvällen - träffa ditte. men, tror ni inte det skiter sig? jag ska fan sluta planera, har jag ju sagt... jag borde lyssna på mig själv, ibland kommer jag med riktigt vettiga saker.
så jag åt, sen somnade jag visst. och sen kände jag att en dusch var väldigt behövlig så det var precis vad som hände. nu är jag ren och fräsch. himla bra för er att veta. (anas det att jag har brist på intressanta saker att skriva?)
på tal om totalt poänglösa grejer, så kan jag ju meddela både det ena och andra;
- helgen är alldeles för kort. det är inte fysiskt (eller psykiskt) möjligt att träffa 8 personer och faktisk umgås också. iallafall inte på tumanhand, eller vad det heter.
- jag ska vara hundvakt på lördag, till en massa goldens, varav 6 st är 2 veckor gamla valpar. sött!
- med valppassnings-paketet kommer även en andrea med sushi. också sött!
- imorgon börjas dagen med step up! herre, jag kommer vara död. men då dör jag iallafall inte jättefet.
jag har lekt lite med photoshop också, någonstans mellan min tupplur och samtalet med steph som just ringde.
den här bilden kom jag att kalla letter from my heart. jag gillar den
10.54
... och så sitter jag själv i biblioteket, igen. om någon som går på GUC läser detta nu - KOM OCH VAR MED MIG! jag har tråkigt. håltimme till 11.55 ... det ger 0,00 av 5 toasters, skulle jag vilja säga. och jag har suttit här i typ en halvtimme nu och kollat bdb, facebook och annat skräp. jag tänkte läsa några bloggar, sedan ska jag faktiskt sätta mig med lite matte. lika bra att göra något bra, när man inte kan göra något roligt, liksom. det var förresten ett rätt bra talesätt...
ikväll kommer ditte för disney-filmmys, jag har alltid varit och kommer nog alltid vara kär i disney. det är ju bara underbart, och fin musik och fina bilder. mr and mrs smith har ju liksom inte en chans mot simba!
sen är det torsdag, och återigen kommer jag sitta själva i skolan och bara vänta i nästan en timme på att sista lektionen, tyskan, ska börja. vad gör man inte för lite extra poäng... de är behövliga! sedan hem, sen tillbaka till stan för att christoffer är lat och tråkig. men vi ska ha mysigt och prata och "fir-fika" haha.
sen kommer det ytterligare en helg, vad händer? jag har typ inga planer för kvällarna/nätterna. bara en fika med simone står på schemat för söndagen. och just det! nu kom jag på, jag har ju lite löst sagt att jag ska träffa lina, steph och helal i helgen... plötsligt fanns det väldigt mycket på mitt - jag trodde tomma - schema!
och ja just det, jag ska kontakta nyhetschefen på UNT, ska föreslå ett samarbete om den katastrofalt dåliga psykiska vården på akademiska sjukhuset här i uppsala. jag har många som ställer upp att berätta; en från vuxen-ätis, som är fd patient på ung-ätis, sen en från BUP-akuten, och så en psykolog som jobbat på BUP men själv valde att sluta för att det var så dåligt. och så berättar jag ju själv såklart om både ätis och BUP-akuten... plus att det hemska som hände med linnéa självklart ska framföras också. och tro mig, det är riktigt mycket och riktigt allvarliga saker som vi tillsammans har att berätta. vem vet, kanske är han snubben på UNT intresserad och villig att skriva om det. det är fan dags att det förs fram i ljuset nu, att folk får svart på vitt hur dålig vården är.
NEW FACES
jag älskar - MIG SJÄLV.
det bästa med att skriva det är att nu är det faktiskt sant.
jag inser att jag har en sak att vara jävligt stolt över - nämligen att jag aldrig ger upp.
jag kan bara inte. jag vill bara inte. det går bara inte.
okej, att jag älskar mig själv är kanske lite att ta i.
men jag känner att nu har jag äntligen lyckats med något som jag verkligen vill.
sist lyckades jag också, men det gick för långt, att nästan dö var liksom inte planen.
men nu så, nu ska jag bara uppåt!
tihihi, ja, jag är ju rätt väldigt glad.
fanny roethlisberger finns snart i MIKAS register (säger man ens register? kanske mer arkiv? skitsamma - bland NEW FACES iallafall!)
det bästa med att skriva det är att nu är det faktiskt sant.
jag inser att jag har en sak att vara jävligt stolt över - nämligen att jag aldrig ger upp.
jag kan bara inte. jag vill bara inte. det går bara inte.
okej, att jag älskar mig själv är kanske lite att ta i.
men jag känner att nu har jag äntligen lyckats med något som jag verkligen vill.
sist lyckades jag också, men det gick för långt, att nästan dö var liksom inte planen.
men nu så, nu ska jag bara uppåt!
tihihi, ja, jag är ju rätt väldigt glad.
fanny roethlisberger finns snart i MIKAS register (säger man ens register? kanske mer arkiv? skitsamma - bland NEW FACES iallafall!)
hon fanns där
typ tom. varken glad eller ledsen. varken sprudlande glad eller hysteriskt arg. varken positiv eller negativ.
jag är bara... ingenting.
åter igen ställer jag mig frågan - vem är jag?
fanny roethlisberger, född 23 augusti 1992 i nån håla i schweiz, har en rätt liten släkt, bara en kusin (då den andra tyvärr valde att ta sitt liv), jag bor i vassunda utanför knivsta utanför uppsala - sverige- , jag är ca 173 cm lång, har brunt hår och gröna ögon (och rätt stora fötter, större än min pappa, men han har iofs pygme-fötter så.. bara så ni vet, liksom) , jag är på ett sätt väldigt blyg, medan jag på ett annat är väldigt social. jag älskar att prata, ibland lite för mycket. jag tror på äkta kärlek, jag tror inte på rätt och fel. jag kan argumentera jävligt bra, och jag ger aldrig upp utan att ha sagt sista ordet.
det är väl det jag vet. om ni läst min blogg tidigare så skrev jag ett liknande inlägg för några månader sedan, att jag känner mig skrämd, nu förväntas jag klara mig själv, utan ana. och jaja, ni kanske tycker det är töntigt att jag kallar sjukdomen ana, men för mig är hon så stor, hon måste liksom ha ett namn. hon har liksom varit den som alltid funnits hos mig, 24/7 i snart 3 år. fattar ni att hon viskade saker i mitt huvud när jag försökte sova, hon var med i mina drömmar, hon satt på min axel varje vaken sekund. jag skyller inte ifrån mig, jag vet att jag var den som var sjuk. och jag var väldigt sjuk. kanske kan man lite likna det hela med att jag hade en tumör, och den ger vi namnet ana. så starkt fanns hon i mig.
och nu är tumören plötsligt borta, och jag ska tappa ner på den smärtstillande medicinen och börja återgå till det normala livet. jag kan inte längre skylla på min elakartade tumör. för nu vill folk se skillnaden, de vill se fanny. men jag har inte varit fanny på så länge, och jag känner att jag inte vet vem hon är. ana har tagit så stor plats i mitt liv, hon tog ju över. även om jag alltid fanns där, så var hon den enda jag litade på, för hon lämnade aldrig min sida.
om mamma blev arg kanske hon skrek och sedan lämnade rummet. om de på sjukhuset tyckte jag uppförde mig fel drog de in min permition och frös ut mig. men ana, hon var tvärtom. vare sig jag gjorde som hon ville eller inte så stannade hon. hon straffade aldrig, förutom att hon pratade med mig, sa att det aldrig blir bra om jag går upp och blir frisk. att då är jag ju svag, då har jag misslyckats. då klarade jag inte av att stå emot allas tryck, då var jag ingen stark människa med en egen vilja. och framför allt - jag skulle vara det värsta som man kunde vara - jag skulle vara ful.
jag har vänner, jag har många vänner. tror jag. iallafall bryr jag mig väldigt mycket om väldigt många människor, jag tycker om dem. men jag har en känsla av att jag tas lite för givet. jag bara finns ju där, alltid. och jag känner att jag nog mer är "en trevlig tjej men stöter på då och då", och jag är ärligt lite rädd att allt det jag känner för mina vänner inte är besvarat. jag kanske tar det hela lite för allvarligt, kanske är det inte meningen att man ska ha riktigt nära vänner? kanske ska man bara ha ytligt bekanta som man hälsar på och kramar när man ses? kanske ska man bara ha flera hundra kontakter på msn och bevakare på bilddagboken, kanske är det så det ska vara...
men då känns det så.. ovärt. jag har så mycket mer att ge.
samma sak gäller killar. jag känner mer och mer att jag uppenbarligen är "tjej-kompisen", inte flickvännen. enligt andra alltså. för jag är hundra procent på att jag skulle vara trogen, tex. men jag kanske skrämmer bort? eller snarare är jag för tråkig. ja, för tråkig är jag nog. jag spårar inte på fester, jag har inte sex varje helg, jag gillar faktiskt min familj och att umgås med dem, jag har inte sett alla sex and the city avsnitt. men ärligt talat, jag tycker inte att jag är tråkig för det, jag anser bara att det är värt mer att ha kul nykter och minnas det roliga, jag anser att sex ska man ha med någon man tycker om, jag älskar min familj för de kämpade för mig när jag nästan var död, och jag tycker inte att sex and the city är bra. sådetså.
frågan är, när blir jag älskad igen på det varma och stora sättet som ana älskade mig på? för ja, det var kärlek. även om jag hatar henne nu, och alltid har gjort, så älskar jag henne på ett sätt. för hon fanns där, när ingen annan fanns.
jag är bara... ingenting.
åter igen ställer jag mig frågan - vem är jag?
fanny roethlisberger, född 23 augusti 1992 i nån håla i schweiz, har en rätt liten släkt, bara en kusin (då den andra tyvärr valde att ta sitt liv), jag bor i vassunda utanför knivsta utanför uppsala - sverige- , jag är ca 173 cm lång, har brunt hår och gröna ögon (och rätt stora fötter, större än min pappa, men han har iofs pygme-fötter så.. bara så ni vet, liksom) , jag är på ett sätt väldigt blyg, medan jag på ett annat är väldigt social. jag älskar att prata, ibland lite för mycket. jag tror på äkta kärlek, jag tror inte på rätt och fel. jag kan argumentera jävligt bra, och jag ger aldrig upp utan att ha sagt sista ordet.
det är väl det jag vet. om ni läst min blogg tidigare så skrev jag ett liknande inlägg för några månader sedan, att jag känner mig skrämd, nu förväntas jag klara mig själv, utan ana. och jaja, ni kanske tycker det är töntigt att jag kallar sjukdomen ana, men för mig är hon så stor, hon måste liksom ha ett namn. hon har liksom varit den som alltid funnits hos mig, 24/7 i snart 3 år. fattar ni att hon viskade saker i mitt huvud när jag försökte sova, hon var med i mina drömmar, hon satt på min axel varje vaken sekund. jag skyller inte ifrån mig, jag vet att jag var den som var sjuk. och jag var väldigt sjuk. kanske kan man lite likna det hela med att jag hade en tumör, och den ger vi namnet ana. så starkt fanns hon i mig.
och nu är tumören plötsligt borta, och jag ska tappa ner på den smärtstillande medicinen och börja återgå till det normala livet. jag kan inte längre skylla på min elakartade tumör. för nu vill folk se skillnaden, de vill se fanny. men jag har inte varit fanny på så länge, och jag känner att jag inte vet vem hon är. ana har tagit så stor plats i mitt liv, hon tog ju över. även om jag alltid fanns där, så var hon den enda jag litade på, för hon lämnade aldrig min sida.
om mamma blev arg kanske hon skrek och sedan lämnade rummet. om de på sjukhuset tyckte jag uppförde mig fel drog de in min permition och frös ut mig. men ana, hon var tvärtom. vare sig jag gjorde som hon ville eller inte så stannade hon. hon straffade aldrig, förutom att hon pratade med mig, sa att det aldrig blir bra om jag går upp och blir frisk. att då är jag ju svag, då har jag misslyckats. då klarade jag inte av att stå emot allas tryck, då var jag ingen stark människa med en egen vilja. och framför allt - jag skulle vara det värsta som man kunde vara - jag skulle vara ful.
jag har vänner, jag har många vänner. tror jag. iallafall bryr jag mig väldigt mycket om väldigt många människor, jag tycker om dem. men jag har en känsla av att jag tas lite för givet. jag bara finns ju där, alltid. och jag känner att jag nog mer är "en trevlig tjej men stöter på då och då", och jag är ärligt lite rädd att allt det jag känner för mina vänner inte är besvarat. jag kanske tar det hela lite för allvarligt, kanske är det inte meningen att man ska ha riktigt nära vänner? kanske ska man bara ha ytligt bekanta som man hälsar på och kramar när man ses? kanske ska man bara ha flera hundra kontakter på msn och bevakare på bilddagboken, kanske är det så det ska vara...
men då känns det så.. ovärt. jag har så mycket mer att ge.
samma sak gäller killar. jag känner mer och mer att jag uppenbarligen är "tjej-kompisen", inte flickvännen. enligt andra alltså. för jag är hundra procent på att jag skulle vara trogen, tex. men jag kanske skrämmer bort? eller snarare är jag för tråkig. ja, för tråkig är jag nog. jag spårar inte på fester, jag har inte sex varje helg, jag gillar faktiskt min familj och att umgås med dem, jag har inte sett alla sex and the city avsnitt. men ärligt talat, jag tycker inte att jag är tråkig för det, jag anser bara att det är värt mer att ha kul nykter och minnas det roliga, jag anser att sex ska man ha med någon man tycker om, jag älskar min familj för de kämpade för mig när jag nästan var död, och jag tycker inte att sex and the city är bra. sådetså.
frågan är, när blir jag älskad igen på det varma och stora sättet som ana älskade mig på? för ja, det var kärlek. även om jag hatar henne nu, och alltid har gjort, så älskar jag henne på ett sätt. för hon fanns där, när ingen annan fanns.
check!
upp klockan 06.20 - check!
stor, god frukost - check!
tandborstning - check!
påklädning - check!
ta väskan, mobilen och busskortet - check!
gå till bussen, åka till knivsta - check!
byta buss, åka till GUC - check!
tillbaka hos kjell på mediaproduktionen - check!
och nu har jag 1 timme och 20 minuter att göra ingenting på, för för en gångs skull är jag klar. kjell mjukstartar med en gör-klart-det-ni-gjorde-innan-lovet-lektion. så jag funderar faktiskt starkt på att plugga till provet vi har imorgon, för facebook, bilddagboken och läsvärda bloggar har redan besökts. så ja, nu ska jag plugga.
photo booth, baby, photo booth...
kokos
god dag,
jag är för första gången en ledig dag uppe sedan frukost. jag stod emot suget att lägga mig i min sköna, varma säng igen, men argumentet att då kan jag nog sova bättre ikväll och därför också komma upp och orka en 9 1/2 timmars lång skoldag imorgon.
nu mest väntar jag. ska käka lunch om drygt en timme, och sen funderar jag på att hälsa på andrea på hennes jobb. och så måste jag plugga, innan vi får gäster och hipphipphurraaaa-firar eric. det blir en mycket intressant födelsedagsbuffé - bestående av bl.a pizza och sushi. jaja, innan lunch nu iallafall tänkte jag träna. det var väldigt länge sedan och jag känner mig f-e-t. har ätit godis och kakor och gud vet vad den senste tiden, och tränat? ohnej, jag är så satans lat! så nu byter jag om och kör lite innan lunchis!
just det, eftersom några (förmodligen inte seriösa men skitsamma) har frågat hur det gick på MIKAS så tänkte jag bara skriva det snabbt också. det var ju som en del av er kanske vet andra gången jag besökte dem, och precis som sist var jag där i drygt 10 minuter, för att fylla i en ansökan, prata lite med jennifer och johan som jobbar där, och så ta några pollar. om de vill "ha mig" så hör de av sig inom tre veckor, vilket ju då inte gått ännu på ett tag. så ja, jag avvaktar och ser. jag hoppas inte, har lärt mig att då blir man bara besviken.
på tisdag ska jag förmodligen in och träffa någon på sthlmsgruppen också, i stockholm givetvis.. intressant, och roligt :)
jag vill bara säga en sista sakt, ang hela det här med "modellandet". jag tycker det är jätteroligt, men nu är jag inte lika besatt och i behov att bekräftelse som jag var förut. jag vill försöka, det vill jag alltid, men jag bryter inte ihop om det inte går vägen. det finns så mycket mer än ett vackert yttre. jag vill inte stå framför kameran bara för att vara snygg, utan främst för att jag tycker det är riktigt kul. och när man han roligt, det är då man är som snyggast. bara som ett litet plus, liksom.
jag är för första gången en ledig dag uppe sedan frukost. jag stod emot suget att lägga mig i min sköna, varma säng igen, men argumentet att då kan jag nog sova bättre ikväll och därför också komma upp och orka en 9 1/2 timmars lång skoldag imorgon.
nu mest väntar jag. ska käka lunch om drygt en timme, och sen funderar jag på att hälsa på andrea på hennes jobb. och så måste jag plugga, innan vi får gäster och hipphipphurraaaa-firar eric. det blir en mycket intressant födelsedagsbuffé - bestående av bl.a pizza och sushi. jaja, innan lunch nu iallafall tänkte jag träna. det var väldigt länge sedan och jag känner mig f-e-t. har ätit godis och kakor och gud vet vad den senste tiden, och tränat? ohnej, jag är så satans lat! så nu byter jag om och kör lite innan lunchis!
just det, eftersom några (förmodligen inte seriösa men skitsamma) har frågat hur det gick på MIKAS så tänkte jag bara skriva det snabbt också. det var ju som en del av er kanske vet andra gången jag besökte dem, och precis som sist var jag där i drygt 10 minuter, för att fylla i en ansökan, prata lite med jennifer och johan som jobbar där, och så ta några pollar. om de vill "ha mig" så hör de av sig inom tre veckor, vilket ju då inte gått ännu på ett tag. så ja, jag avvaktar och ser. jag hoppas inte, har lärt mig att då blir man bara besviken.
på tisdag ska jag förmodligen in och träffa någon på sthlmsgruppen också, i stockholm givetvis.. intressant, och roligt :)
jag vill bara säga en sista sakt, ang hela det här med "modellandet". jag tycker det är jätteroligt, men nu är jag inte lika besatt och i behov att bekräftelse som jag var förut. jag vill försöka, det vill jag alltid, men jag bryter inte ihop om det inte går vägen. det finns så mycket mer än ett vackert yttre. jag vill inte stå framför kameran bara för att vara snygg, utan främst för att jag tycker det är riktigt kul. och när man han roligt, det är då man är som snyggast. bara som ett litet plus, liksom.
liksom, varför inte?
300 kr, och man behöver ju faktiskt inte visa sin bakdel när man är 70+ (läs borde inte)
"vad vore världen utan män?"
man kan inte annat än älska petra mede efter kvällens melodifestival. jag har varit skeptisk till hennes humor, men nu har jag alltså ändrat mig. hon var klockren!!
favoritcitat från kvällen är utan tvekan; "vad vore världen utan män? jo, det vore en värld utan våldsbrott och full av lyckliga, tjocka kvinnor."
jag fick sellis av andrea, med sig hade hon godis, och tillsammans såg vi alltså melodifestivalen och kollade på bilder och videoklipp som tydligen spelats in under natten. jag glömde nämligen min kamera hos henne igår, där festligheterna uppenbarligen pågick efter det att jag tagit mig hem (hur är det ens möjligt, tänker ni nu, och ja, en himla bra fråga). nu ska vi se på charlie wilson´s war och sen somna så sött.
imorgon är sista dagen på lovet. jag kommer ägna den mestadels åt plugg, är det inte fantastiskt? nej men vänta! min söta bror fyller ju 11 också, och det ska vi fira, såklart. oj, nu har andrea väntat tillräckligt länge, ska sluta skriva och dra igång filmen! XOXO
use all your skills
om ni någon gång är lika löjligt korkade som jag, så ni går in i badrummet och ställer er över handfatet när ni ska byta piercing, då kan ni ha nytta av denna guide.
det var såhär det gick för mig. min fina, dyra, nya pärlpiercing skulle ut och in med en annan. jag tänkte att ohja jag ska vara där jag kan vara ren och hygienisk, vill ju inte ha infekterat hål inte... så badrummet kändes väldigt lämpligt för ändamålet. men sen så är det ju så att i handfatet finns ett avlopp, och hålen däri är alldeles perfekt stora för en pärla att slinka ner i. precis vad som hände. det första jag gör är att ringa mamma, som säger att jag får gå till grannen och be om hjälp istället. så, jag trippar över i linne och trosor och gympaskor (lite bridget jones typ) och knackar förgäves på. ingen hemma. ajdå, vad gör man? jag letade fram vertygslådan och började arbeta. efter sin lilla tid var pärlan i tryggt förvar i min hand. puh. jag kan också meddela att handfats-avlopp är riktigt äckliga. jag passade på att göra rent hela fadderrittan när jag ändå höll på, och nu glänser det som äkta silver i vårat handfat, jag lovar.
det bästa med det här är att jag faktiskt tar kort på händelseförloppet, är jag inte en äkta bloggerska nu? nivet, a lá blondinbella och kenza som verkligen dokumenterar allt de gör? snart, snart kommer bilder där ni ser vilken tandkräm jag använder, hur mycket av min favorit-parfym jag har kvar i flaskan, eller varför inte på dammråttorna bakom min hylla?
coola grejer
ni kan aldrig gissa vem som kommenterade föregående inlägg!? heelt galet.. jesus! hur ballt är inte det?
fett ballt.
jag viger min lördag åt plugg. och ja jag känner mig duktig, och ja jag gör annat emellanåt. typ leker i ps och laddar ner musik (lika bra att passa på, piratebay ligger ju lite risigt till). ikväll har jag inga planer på utgång, men ibland blir jag ju sådär impulsiv och hoppar på bussen och åker bort-bort-nånstans. så ja, öppen för förslag det är jag, men just nu ser det ut som om soffan kommer beslagtas med en stor godispåse. och det låter som en perfekt lördagkväll, enligt mig.
hejhopp nu ska jag bädda sängen!
fett ballt.
jag viger min lördag åt plugg. och ja jag känner mig duktig, och ja jag gör annat emellanåt. typ leker i ps och laddar ner musik (lika bra att passa på, piratebay ligger ju lite risigt till). ikväll har jag inga planer på utgång, men ibland blir jag ju sådär impulsiv och hoppar på bussen och åker bort-bort-nånstans. så ja, öppen för förslag det är jag, men just nu ser det ut som om soffan kommer beslagtas med en stor godispåse. och det låter som en perfekt lördagkväll, enligt mig.
hejhopp nu ska jag bädda sängen!
FF
- som i FredagsFest, såklaaart.
nu är jag hos andrea. hon springer runt i leopard-bikiniöverdel och kortkort jeanskjol - hett! - och sticker då och då in huvudet för att fråga om guldig ögonskugga går bra eller så visar hon gamla saker från sin "pappas tid". bild på detta kommer senare, för ja jag var tvungen att fota.
ikväll blire fest, komsi komsi, slå bara en pling eller kasta iväg ett sms först.
jag har ett litet orosmoln på min annars så fina blåa himmel... NÄR FAN SKA JAG HINNA PLUGGA TILL TEXTKOMMUNIKATIONSPROVET?! som vi ju då har på tisdagmorgon. innan dess? vad jag ska göra? ja, imorgon blir det förhoppningsvis sängen tills lunch, sen stan och träffa en av alla min modellande vänner (avis, öhneej?) och på söndag har jag fixat mig en dejt (på felfri engelska, förövrigt) med SS. och på måndag går jag i skolan från halv 9 till 5, och sen kommer ditte för disney-mys innan hon åker hem (dit hon nu bor nuförtiden) igen. jag vet att jag kanske borde prioritera annorlunda, skola först osv, men jag får så dåligt samvete när jag inte träffar vänner, är lite orolig att om jag inte är med dem så ska de sluta fråga om vi kan ses. rätt löjligt egentligen, inser jag nu när jag skriver, men ja... skitsamma, jag klämmer in plugget. lör - sönkväll är jag förhoppningsvis ledig, jag måste faktiskt ta skolan på allvar.
iallafall lite.
nej nu ska jag joina min bästavän. du och jag - vi kanske ses ikväll?
nu är jag hos andrea. hon springer runt i leopard-bikiniöverdel och kortkort jeanskjol - hett! - och sticker då och då in huvudet för att fråga om guldig ögonskugga går bra eller så visar hon gamla saker från sin "pappas tid". bild på detta kommer senare, för ja jag var tvungen att fota.
ikväll blire fest, komsi komsi, slå bara en pling eller kasta iväg ett sms först.
jag har ett litet orosmoln på min annars så fina blåa himmel... NÄR FAN SKA JAG HINNA PLUGGA TILL TEXTKOMMUNIKATIONSPROVET?! som vi ju då har på tisdagmorgon. innan dess? vad jag ska göra? ja, imorgon blir det förhoppningsvis sängen tills lunch, sen stan och träffa en av alla min modellande vänner (avis, öhneej?) och på söndag har jag fixat mig en dejt (på felfri engelska, förövrigt) med SS. och på måndag går jag i skolan från halv 9 till 5, och sen kommer ditte för disney-mys innan hon åker hem (dit hon nu bor nuförtiden) igen. jag vet att jag kanske borde prioritera annorlunda, skola först osv, men jag får så dåligt samvete när jag inte träffar vänner, är lite orolig att om jag inte är med dem så ska de sluta fråga om vi kan ses. rätt löjligt egentligen, inser jag nu när jag skriver, men ja... skitsamma, jag klämmer in plugget. lör - sönkväll är jag förhoppningsvis ledig, jag måste faktiskt ta skolan på allvar.
iallafall lite.
nej nu ska jag joina min bästavän. du och jag - vi kanske ses ikväll?
jag har en fin vän (och ett bra photoshop)
det här är stephanie, visst är hon väl fiiin. nästan lika fin som min morgonrock är mjuk - men bara nästan.
däremot är min morgonrock inte alls lika rolig och charmig som hon, den är mest bara just mjuk.
jag saknar stephanie, så nu ska jag mysa i morgonrocken för att döva min saknad.
jag lever!!
över ett dygn sedan jag skrev, ojsan. vad jag har gjort? sovit och ätit. iallafall idag. och lekt i photoshop. jag är seg och degig och trött. inte alls taggad på skola, och visst det är flera dagar lov kvar, men på måndag börja det igen. och rullar på ända tills påsk. ang skolan så har jag faktiskt börjat läsa i mina provpapper, och jag blev allt lite förvånad att det nästan var riktigt intressant.
igår överraskade jag steph. mamma skjutsade dit mig efter middagen, fulladdad med väska, påsar och dator. knackknack - steph öppnar och ser för några sekunder väldigt frågande ut. sedan fick jag en bamsekram och så flyttade jag in för natten. tänk vad en sådan liten handling kan göra någon glad, helt oväntat stod jag där framför hennes dör och jag själv var ju självklart minst lika lycklig att få över 12 timmar tillsammans med min vän. vi nördade oss rätt rejält - vi satt vid varsin laptop och redigerade bilder. hon lärde mig lite av hennes knep och jag kunde faktiskt visa henne lite smått och gott att trixa med. och så lånade vi hennes pappas kamera(en sprillans ny nikon D80), med blixt och stativ. vi var ju rätt oförberedda och ostylade. så vi bestämde oss för att bara latja och ha kul, vilket vi lyckades himla bra med!
nu är jag nyduschad och fräsch. mamma frågade om jag ville hänga med och träna ikväll, och egentligen borde jag verkligen, har som sagt inte rört mig många metrar idag inte... men jag är så otroligt lat. så nej, ingen träning för fanny.
igår överraskade jag steph. mamma skjutsade dit mig efter middagen, fulladdad med väska, påsar och dator. knackknack - steph öppnar och ser för några sekunder väldigt frågande ut. sedan fick jag en bamsekram och så flyttade jag in för natten. tänk vad en sådan liten handling kan göra någon glad, helt oväntat stod jag där framför hennes dör och jag själv var ju självklart minst lika lycklig att få över 12 timmar tillsammans med min vän. vi nördade oss rätt rejält - vi satt vid varsin laptop och redigerade bilder. hon lärde mig lite av hennes knep och jag kunde faktiskt visa henne lite smått och gott att trixa med. och så lånade vi hennes pappas kamera(en sprillans ny nikon D80), med blixt och stativ. vi var ju rätt oförberedda och ostylade. så vi bestämde oss för att bara latja och ha kul, vilket vi lyckades himla bra med!
nu är jag nyduschad och fräsch. mamma frågade om jag ville hänga med och träna ikväll, och egentligen borde jag verkligen, har som sagt inte rört mig många metrar idag inte... men jag är så otroligt lat. så nej, ingen träning för fanny.
tidsoptimist (som mami)
godmorgon. goddag. HEJ och HALLÅ.
tro inte att jag är lika slö som ni, som säkert precis gått upp (om ens det?). nejnej, jag var uppe 7 imorse, frukost och sen enheten... åsa är bääst. hon löste gåtan med mina fruktansvärda humörsvängningar i helgen också. och vikten var.. som den var. de muttrar alltid, men jag kunde inte brytt mig mindre, jag är bara glad. glad för .. jag vet inte vad? jag säger ju det! mitt humör är helt galet.
tid, jag hatar tid. har man den, då vill man bara att den ska gå. och har man den inte, då bara försvinner den. som nu, jag borde verkligen sätta igång och fixa mig, kanske klä på mig till att börja med. sen fixa lunch, äta den också, och så bär det av. stockholm, ser dock ut som om jag beger mig själv. andrea hade inga pengar att bränna på tåg. så ja, kanske läser jag för första gången några rader ur häften på typ 100 sidor som vi har prov på direkt vi kommer tillbaka till skolan. (vem älskar inte carin moberg??) det vore i och för sig väldigt behövligt, där har vi också lite av det där med tids-dilemmat, jag tänker att "det gör jag sen". men ja, vem tänker inte så? skitsamma, natten före provdagen funkar alltid bäst att lära sig, jag kör på den.
men hanna hoppas jag fortfarande kan möta upp mig i stan så vi kan slå följe till MIKAS. jag får se, helt enkelt.
morgondagen är också bokad, först christoffer och sen ska jag, juddeliduddel, träffa ditte! trevligt, hon har ju faktiskt ... blivit kvinna och flyttat hemifrån. långt bort. för långt bort. men ja, jag tar självklart tillfället i akt och stämmer träff första bästa kväll hon är hemma :)
nej, herregud, nu har jag verkligen ingen tid alls. fan, tur att jag inte ska sminka mig eller välja snygg klädsel. det blir a naturell idag. jaja, mat nästa! hejhejpusspusshejhejpusspuss, and so on .. HEJDÅ
tro inte att jag är lika slö som ni, som säkert precis gått upp (om ens det?). nejnej, jag var uppe 7 imorse, frukost och sen enheten... åsa är bääst. hon löste gåtan med mina fruktansvärda humörsvängningar i helgen också. och vikten var.. som den var. de muttrar alltid, men jag kunde inte brytt mig mindre, jag är bara glad. glad för .. jag vet inte vad? jag säger ju det! mitt humör är helt galet.
tid, jag hatar tid. har man den, då vill man bara att den ska gå. och har man den inte, då bara försvinner den. som nu, jag borde verkligen sätta igång och fixa mig, kanske klä på mig till att börja med. sen fixa lunch, äta den också, och så bär det av. stockholm, ser dock ut som om jag beger mig själv. andrea hade inga pengar att bränna på tåg. så ja, kanske läser jag för första gången några rader ur häften på typ 100 sidor som vi har prov på direkt vi kommer tillbaka till skolan. (vem älskar inte carin moberg??) det vore i och för sig väldigt behövligt, där har vi också lite av det där med tids-dilemmat, jag tänker att "det gör jag sen". men ja, vem tänker inte så? skitsamma, natten före provdagen funkar alltid bäst att lära sig, jag kör på den.
men hanna hoppas jag fortfarande kan möta upp mig i stan så vi kan slå följe till MIKAS. jag får se, helt enkelt.
morgondagen är också bokad, först christoffer och sen ska jag, juddeliduddel, träffa ditte! trevligt, hon har ju faktiskt ... blivit kvinna och flyttat hemifrån. långt bort. för långt bort. men ja, jag tar självklart tillfället i akt och stämmer träff första bästa kväll hon är hemma :)
nej, herregud, nu har jag verkligen ingen tid alls. fan, tur att jag inte ska sminka mig eller välja snygg klädsel. det blir a naturell idag. jaja, mat nästa! hejhejpusspusshejhejpusspuss, and so on .. HEJDÅ
flickan med pärlpiercingen
jag vill klargöra en sak.
det att ja, jag tycker jag är lite för stor, lite för "lös". men jag kan se andra människor, som enligt mått och vikt är större och ändå tycka att de är 1000 gånger vackrare. så när jag skriver eller säger att jag tycker att jag är ful eller liknande, då är det inte samma sak som om jag skulle säga att folk som är lika eller större är fula. det är bara just det här som är min "sjukdom", jag hatar mig själv. det handlar inte om bekräftelse, självömkan eller något sådant. inte heller vill jag få andra att må dåligt. allt negativt jag ser hos mig själv bryr jag mig mestadels inte ens om hos andra.
så - nu till roligare grejer!
eftermiddagen spenderades i uppsala med mami, vi letade födelsedagspresenter till lill-eric, bror min. och så bytte jag piercing också, så nu sitter det två fina pärlor i min navel minsann! :)
imorgon ska jag till stockholm och träffa jennifer på MIKAS. med som moraliskt stöd följer hanna, som ju ändå praktiserar i storstaden för tillfället. det ska bli kul, men jag har som sagt inga höga förhoppningar. sist var det in, hej, fylla i något papper, ta lite bilder, ta längd, växla några ord, och sen ut igen. så jag förväntar mig inte mer av morgondagen, utan jag tänker gå ditt och avfyra ett jättesmile och försöka visa hur gärna jag faktiskt vill det här. (liksom, vem kan motstå ett leende a lá fanny?)
på g - på väg. typ.
mot lill-staden nu med mor min. piercing ska bytas och öh, sånt.
mot stor-staden imorgon, själv? (medföljande vän/stöd/sällskap sökes) bredgränd 2 i gamla stan är det som gäller.
jag behöver uppmuntras, så alla är välkommna att slänga iväg en hälsning, sms, samtal, mejl, inlägg, kommentar, and so on, and so on... även oväntade våldgästningar kan sitta fint, just dessa är lina expert på. kvällen igår förgylldes av hennes besök, vi mest hängde och vad snygga, luktade gott och var allmänt coola och hippa, typ.
nu blir det som sagt uppsala, vem vet vem jag stöter på där! vem det nu är lär iallafall få sig en chock, osminkad och iklädd mjukisbyxor äntrar jag stadens gator... mumma!
mot stor-staden imorgon, själv? (medföljande vän/stöd/sällskap sökes) bredgränd 2 i gamla stan är det som gäller.
jag behöver uppmuntras, så alla är välkommna att slänga iväg en hälsning, sms, samtal, mejl, inlägg, kommentar, and so on, and so on... även oväntade våldgästningar kan sitta fint, just dessa är lina expert på. kvällen igår förgylldes av hennes besök, vi mest hängde och vad snygga, luktade gott och var allmänt coola och hippa, typ.
nu blir det som sagt uppsala, vem vet vem jag stöter på där! vem det nu är lär iallafall få sig en chock, osminkad och iklädd mjukisbyxor äntrar jag stadens gator... mumma!
natt.
åh vad jag gnäller.
men vad ska jag göra? tror någon på fullaste allvar att jag vill må såhär? att jag vill känna mig som största och äckligaste misslyckandet på jorden? isåfall kan den människan sluta läsa och sätta sig ner och fundera på det faktum att psykisk sjuka människor inte fan väljer att vara där. för ja, jag har flera psykiska sjukdomar (det gör mig egentligen ont att ens skriva det, för jag skäms, såklart, men det är ju sanningen, och de flesta vet så...) inte bara anorexi. deprissionen är väl det värsta nu, och så svänger mitt humör, ena stunden kan jag vara jätteglad, för att några timmar senare stirra rakt ut i luften och inte vilja något hellre än att dö. ångesten börjar också göra sig påmind igen. trots att jag slutade med den medicinen för flera månader sedan nu...
jag ser mig dock inte som ett psyko, och det vill jag inte att någon anna gör heller, för det är jag inte. även om jag mår dåligt så är jag fortfarande en snart 17årig tjej som vill leva och ha kul. jag är fortfarande fanny, jag finns liksom fortfarande här inne. ibland känns det som om folk nästan är lite rädda för mig, och det känns också jobbigt. jag undrar, kommer den stämpeln aldrig försvinna? att fanny kan man inte umgås med, för hon kan missuppfatta, och typ skära sig för att hon blir ledsen av det. liksom va?! lugn nu, allt dumt jag gör gör jag pga av mig själv, för att typ "straffa" mig själv. herregud vad sjukt det här låter... ska fan sluta skriva nu. nog dags att sova.
men vad ska jag göra? tror någon på fullaste allvar att jag vill må såhär? att jag vill känna mig som största och äckligaste misslyckandet på jorden? isåfall kan den människan sluta läsa och sätta sig ner och fundera på det faktum att psykisk sjuka människor inte fan väljer att vara där. för ja, jag har flera psykiska sjukdomar (det gör mig egentligen ont att ens skriva det, för jag skäms, såklart, men det är ju sanningen, och de flesta vet så...) inte bara anorexi. deprissionen är väl det värsta nu, och så svänger mitt humör, ena stunden kan jag vara jätteglad, för att några timmar senare stirra rakt ut i luften och inte vilja något hellre än att dö. ångesten börjar också göra sig påmind igen. trots att jag slutade med den medicinen för flera månader sedan nu...
jag ser mig dock inte som ett psyko, och det vill jag inte att någon anna gör heller, för det är jag inte. även om jag mår dåligt så är jag fortfarande en snart 17årig tjej som vill leva och ha kul. jag är fortfarande fanny, jag finns liksom fortfarande här inne. ibland känns det som om folk nästan är lite rädda för mig, och det känns också jobbigt. jag undrar, kommer den stämpeln aldrig försvinna? att fanny kan man inte umgås med, för hon kan missuppfatta, och typ skära sig för att hon blir ledsen av det. liksom va?! lugn nu, allt dumt jag gör gör jag pga av mig själv, för att typ "straffa" mig själv. herregud vad sjukt det här låter... ska fan sluta skriva nu. nog dags att sova.
failure
hamburgaren på max var mycket god, och från och med nu är han mannen i mitt liv, no doubt.
sen gränby, och först var jag på riktigt gott humör, glad och trevlig. men efter att ha provat ett par byxor i först 36 och sedan 38, utan att få på mig någon utav dem, då slocknade det. jag ville bara hem och dra täcket över huvudet. att prova 40 fanns inte ens som alternativ, usch nej! jag ska vara 34 eller 36. inte större. men nu fick jag inte ens på mig 38, och inte alls säkert att 40 hade passat.
men alla andra har ju fått som de vill - fanny är fet. fet och äcklig.
vi fikade sen också, åt någon choklad grej. god var den, men jag kände mig så äcklig. så groteskt jävla fet och värdelös. jag har misslyckats, jag är en stort jävla failure. med betoning på stort.
förr - nu
on a monday, i am waiting
jag har hittat ny jättebra musik - Tegan And Sara. jag tar för givet att jag som vanligt är skitefter, men ja, bra grejer!
Jennifer på MIKAS har ännu inte svarat ifall jag kan komma just den här måndagen, men jag antar det kanske är lite för mycket begärt att hon redan efter typ 3 timmar efter en ledig helg ska skriva till mig. så idag blir det nog inge stockholm för mig, nej gränby och en feet hamburgare på max hos lina. jag är så grovt efter även där, jag har nämligen aldrig ätit på max. det är sant, mc donalds har liksom haft mig i sitt välde. men idag bryter jag mig alltså loss och lämnar donken för max, har hört att han är både fräschare och godare.
jaha... just det, ang gårdagen (vaddå "ang", jag har inte sagt en grej som har med gårdagen att göra..?), så var jag ju och "tränade". det var iallafall vad de kallade det, men förlåt, friskis och svettis bas kan fan inte katogoriseras som träning, det går fan inte. det var vad jag skulle vilja kalla "medelålderskvinnor som vill känna att de gör något nån kväll i månaden"- gruppterapi. typ. jag måste dragit ner medelålder med minst 20-30 år, och jag bad till gud att ingen jag kände skulle komma in för att hämta en boll eller nåt i förrådet och se mig där. jag kollade klockan ungefär 138 gånger och efter 54 minuter fick jag springa ut och till bussen. promenaden till station var nog mer ansträngade än det såkallade "passet". men ja, nu vet jag det, inget mer friskis och svettis för mig.
nej nu ska vi tydligen dra oss mot gränby och jag ska förlora min max-oskuld. gött!
Jennifer på MIKAS har ännu inte svarat ifall jag kan komma just den här måndagen, men jag antar det kanske är lite för mycket begärt att hon redan efter typ 3 timmar efter en ledig helg ska skriva till mig. så idag blir det nog inge stockholm för mig, nej gränby och en feet hamburgare på max hos lina. jag är så grovt efter även där, jag har nämligen aldrig ätit på max. det är sant, mc donalds har liksom haft mig i sitt välde. men idag bryter jag mig alltså loss och lämnar donken för max, har hört att han är både fräschare och godare.
jaha... just det, ang gårdagen (vaddå "ang", jag har inte sagt en grej som har med gårdagen att göra..?), så var jag ju och "tränade". det var iallafall vad de kallade det, men förlåt, friskis och svettis bas kan fan inte katogoriseras som träning, det går fan inte. det var vad jag skulle vilja kalla "medelålderskvinnor som vill känna att de gör något nån kväll i månaden"- gruppterapi. typ. jag måste dragit ner medelålder med minst 20-30 år, och jag bad till gud att ingen jag kände skulle komma in för att hämta en boll eller nåt i förrådet och se mig där. jag kollade klockan ungefär 138 gånger och efter 54 minuter fick jag springa ut och till bussen. promenaden till station var nog mer ansträngade än det såkallade "passet". men ja, nu vet jag det, inget mer friskis och svettis för mig.
nej nu ska vi tydligen dra oss mot gränby och jag ska förlora min max-oskuld. gött!
något att kämpa för
jag är konstigt likgiltig. känner bara - "nudå?"
nu ska jag väl sova antar jag. efter en kväll med lina, efter en dag tillbringad i sängen, efter alldeles för mycket ångest och tårar. usch vad jag gnäller! det finns massa som har det värre, ohja det är jag mycket väl medveten. och jag hade så gärna bara slutat må såhär, tro mig. det är inget jag väljer och inget jag styr över. men jag försöker visa er en glad och levnadsglad fanny det försöker jag verkligen med. det är här det andra kommer... det är här allt släpps ut som jag inte vet vart jag ska göra av. det är nog mest därför jag bloggar, för min egen skull. någon slags terapi antar jag. om den funkar vet jag fan inte. men jag får iallafall ur mig lite av allt jag bär inom mig 24/7.
imorgon under förmiddagen ska jag kolla mejlen, om MIKAS ger klartecken så sticker jag till stockholm efter lunch. jag har inga höga förhoppningar alls, jag ser det som en inblick i det jag vill göra så himla himla gärna. lina sa förresten idag att tyra banks (som är en av världens vackraste kvinnor, enligt mig) innan hon slog igenom sökte om och om igen. alla blir alltså inte hittade på stan och megastjärnor direkt. vissa kämpar lite mer. och det är precis vad jag tänker göra.
kanske är det just det, kanske ger jag mig in i den här egentligen livsfarliga bransch just för att jag vill ha något att kämpa för? nu har jag förlorat kriget jag levt i de senaste 3 åren, nu kanske jag driver mig själv in i nästa kamp? ja, så är det nog. jag vill, jag måste, distrahera mig. jag klarar inte av att känna alla dessa känslor, att må såhär, jag klarar det bara inte. och jag vill inte dö, utan jag försöker bygga upp en fasad, så stark och trovärdig att till och med jag själv tror på den.
nu ska jag väl sova antar jag. efter en kväll med lina, efter en dag tillbringad i sängen, efter alldeles för mycket ångest och tårar. usch vad jag gnäller! det finns massa som har det värre, ohja det är jag mycket väl medveten. och jag hade så gärna bara slutat må såhär, tro mig. det är inget jag väljer och inget jag styr över. men jag försöker visa er en glad och levnadsglad fanny det försöker jag verkligen med. det är här det andra kommer... det är här allt släpps ut som jag inte vet vart jag ska göra av. det är nog mest därför jag bloggar, för min egen skull. någon slags terapi antar jag. om den funkar vet jag fan inte. men jag får iallafall ur mig lite av allt jag bär inom mig 24/7.
imorgon under förmiddagen ska jag kolla mejlen, om MIKAS ger klartecken så sticker jag till stockholm efter lunch. jag har inga höga förhoppningar alls, jag ser det som en inblick i det jag vill göra så himla himla gärna. lina sa förresten idag att tyra banks (som är en av världens vackraste kvinnor, enligt mig) innan hon slog igenom sökte om och om igen. alla blir alltså inte hittade på stan och megastjärnor direkt. vissa kämpar lite mer. och det är precis vad jag tänker göra.
kanske är det just det, kanske ger jag mig in i den här egentligen livsfarliga bransch just för att jag vill ha något att kämpa för? nu har jag förlorat kriget jag levt i de senaste 3 åren, nu kanske jag driver mig själv in i nästa kamp? ja, så är det nog. jag vill, jag måste, distrahera mig. jag klarar inte av att känna alla dessa känslor, att må såhär, jag klarar det bara inte. och jag vill inte dö, utan jag försöker bygga upp en fasad, så stark och trovärdig att till och med jag själv tror på den.
alla borde ha
alla borde ha en lina.
oj vad man uppskattar att hon ringer och bjuder över på filmmys en sån här kväll. och att hon hämtar och skjutsar hem mig. och att hon bara är allmänt underbar. guld värd - den flickan!!
som sagt - alla borde ha en lina.
fast ingen får min.
old times
okej, är det nu jag ska säga "åh vad skönt jag äntligen är frisk"?
för ha! no way. det fnns ingen entusiasm alls, ingen glädje och inget hopp.
okej, lite ljuger jag nu kanske. visst jag är skitglad att jag nu har något man kan likna med ett normalt tonårsliv, sure. men hur jävla kul är det att inför varje utgång, inför varje klädbyte, inför varje toalettbesök, inför varje dusch, inför varje passering av en spegel eller fönster, inför varje gång jag måste se mig själv helt enkelt, att inför alla dessa tillfällen kämpa mot brännande tårar? inte så jävla kul, kan jag meddela.
jag har inte många bilder från tiden då jag var som sjukast. dels för att jag var inlagd, såklart, men också för att ingen ville ta bilder på mig. fast så himla mager var jag faktiskt inte, jag trodde att jag hade ett jättelågt bmi, men nu när jag räknar efter ser jag att det var ju 14,5. inte särskillt farligt... nu har det höjts mycket, för mycket. och hallelujah alla är såå glada, för att jag äntligen ser normal ut och lalala. men jag då? jo jag vantrivs och jag har sovit bort både gårdagen och dagen idag. tyvärr funkar det inte så bra, jag är ju fortfarande kvar, och det gör så ont att känna. så ont att vara medveten om att bättre än såhär blir det inte. in your face fanny, du tvingas härmed att leva i denna äckliga kropp.
de här bilderna togs ändå ett halvår innan jag blev inlagd, jag hade alltså x antal kilo mer på kroppen.
det var inte fint. det var inte, inte, inte fint, fanny.
okej, så långt är jag villig att hålla med, men nu??
nu är det groteskt, nu är det bara äckligt.
jag vill inte ens visa bilder, för jag skäms så.
yesterday
vad gör ni den 14 februari en kall, vit natt? just det, det är alltså alla hjärtansdag också.
jag gjorde som sagt så att jag åkte till stan för en middag med helal och siri. på tåget kom vi på hur genomkorkat det var av oss att inte boka bord just exakt denna lördag. men vi fixade med charm in oss på amazing thai och där stannade vi till strax efter halv 11. och ja, de hade då stängt sedan länge, plockat undan buffé, släkt alla lampor och städat hela restaurangen. när vi fått antalet blickar och fattade vinken att efter över 3 timmar sittande och mumsande så kanske också vi borde förflytta oss därifrån. vi hade ju hoppats på fest eller så, men nää, hem till knivsta vart det. det slog oss då också att vi lika gärna kunde käkat på grekens här hemma och då sparat 50 kr var (och ätit godaste moussakan). men ja, vi kände oss helt enkelt lite coolare som åkte in till stan.
jag hade hur som jättetrevligt! *tänk att jag, som bara är 16 snart 17 år gammal får uppleva något sånt här?! är inte det helt otroligt?* sen är det nog den bästa boten mot jag-är-så-ensam-på-alla-hjärtansdag-deprissonen. ja, att umgås med riktiga vänner alltså.
kek at the amazing place
siri fick iallafall en ros, det var mer än vad vi andra fick
mini-update
nu tar jag mina lår a lá anja persson, plånboken och mobilen och åker till uppsala med helal och siri. vi ska äta (om vi hittar ett ställe som har ledigt bord - varför bokade vi inte för??) och sen hoppas vi (iallafall jag) på fest, eller liknande.
andrea åkte för ett tag sedan, vi gjorde typ ingenting. åt äpplekaka, fixade oss lite och pratade. ja, det var nog allt. men hon fick lite choklad (ni vet sånt där lindt hjärta) och jag fick belgiska hjärtan tillbaka. det är lagom firning av en sådan överskattad dag som alla hjärtans dag.
andrea åkte för ett tag sedan, vi gjorde typ ingenting. åt äpplekaka, fixade oss lite och pratade. ja, det var nog allt. men hon fick lite choklad (ni vet sånt där lindt hjärta) och jag fick belgiska hjärtan tillbaka. det är lagom firning av en sådan överskattad dag som alla hjärtans dag.
morgonhälsning i kärlekens tecken
god morgon,
haha rätt kul att läsa mina över-ambitiösa inlägg från gårdagen. visst jag var glad, men så häftigt kanske det inte var? tss, jag raderar inte, hade jag raderat allt jag ångrar efteråt hade bloggen inte innehållit mycket nu.
gårdagen blev inte alls som planerad (blir det nånsin det??) men den blev bra! jag jag hade himla flyt med resa till och från knivsta, inte ett öre betalade jag. plus att jag lärde känna nya människor, alltid lika trevligt. hem kom jag ganska tidigt, och nu har jag varit uppe och ätit frukost, men ligger i sängen igen för att fortsätta min skönhetssömn (välbehövlig). i eftermiddag ska jag nog hänga, som min vän sofia säger att man ska säga, med dea (även kallad andrea).
och just det, innan jag somnar om vill jag skicka er tusen pussar och kramar, dels för att det är alla hjärtans dag, men mest för att jag älskar er så himla mycket att jag nästan spricker. ni är meningen med mitt liv, ni är ljuset i mörkret, ni är allt, helt enkelt. ja, herre vad jag älskar er, kära bloggläsare! XoXo
haha rätt kul att läsa mina över-ambitiösa inlägg från gårdagen. visst jag var glad, men så häftigt kanske det inte var? tss, jag raderar inte, hade jag raderat allt jag ångrar efteråt hade bloggen inte innehållit mycket nu.
gårdagen blev inte alls som planerad (blir det nånsin det??) men den blev bra! jag jag hade himla flyt med resa till och från knivsta, inte ett öre betalade jag. plus att jag lärde känna nya människor, alltid lika trevligt. hem kom jag ganska tidigt, och nu har jag varit uppe och ätit frukost, men ligger i sängen igen för att fortsätta min skönhetssömn (välbehövlig). i eftermiddag ska jag nog hänga, som min vän sofia säger att man ska säga, med dea (även kallad andrea).
och just det, innan jag somnar om vill jag skicka er tusen pussar och kramar, dels för att det är alla hjärtans dag, men mest för att jag älskar er så himla mycket att jag nästan spricker. ni är meningen med mitt liv, ni är ljuset i mörkret, ni är allt, helt enkelt. ja, herre vad jag älskar er, kära bloggläsare! XoXo
för personligt för fanny?!?
hm, jag misstänker att inte särskilt många av er fattar vad jag menade med förra inlägget. och jag häpnar nästan själv när jag skriver att tyvärr, det är för personligt. de som står mig närmast har jag självklart berättat för, och precis som jag är de jätteglada. gulligull-helal ringer 2 sekunder efter att jag skickar iväg ett meddelande och är närmast i extas, hon lät ungefär som jag gjorde imorse.
UPDATE:
nu ska jag kolla på mina classmates fotouppgifter, eller ja, snarare deras resultat. och så ska jag visa min snygga vän lina som ensam-förkrossad-snygging till vackra oh så vackra sorry.
UPDATE:
fick nyss ett sms från mammsing, det löd: WOW det är stort, champagne idag. Kram
livet är en fest
vad är det som händer??
jag är helt paff, det här är sjukt. det kan inte vara sant.
nej jag har inte provat att nypa mig i armen, för det kan vara den absolut larvigaste "kollen" ifall man drömmer eller ej. liksom - i hur många av era drömmar kommer ni ens på tanken att nypa er i armen? aldrig. nej precis, och eftersom nu tanken slagit mig så inser jag att jag nog inte drömmer, otroligt nog.
jag tyckte det var tillräckligt fantastiskt med gårdagen, men att vakna imorse och se det jag fick se, det slog allt. jag skrek på mamma, och dansade och typ grät. hallelujah - livet är en fest. som nicklas åker runt på stolen här och sjunger.
nu ska jag äta, snygg-elin väntar. puss hejhejhej
WIIIE
NU ÄR JAG GLAD.
himlans många plus dök upp från igenstans.
inatt skrev jag kort till både MIKAS och stockholmsgruppen och bifogade lite bilder. inatt. vid lunch idag har jag fått trevliga, personliga svar från båda. glädje? ohja! jag var ju hos MIKAS i höstas en gång, men på något vis försvann min anmälan dit så nu sa hon att jag jättegärna fick komma, helst redan på måndag. alltså, min måndag är bokad! och kvinnan på stockholmsgruppen skickade vidare bilder till både NEW FACES-avdelningen och reklam-avdelningen, och de som var mest intresserade skulle ringa och boka tid med mig.
ja, det var faktiskt precis vad jag behövde. och så ser helgen, iallafall morgondagen, ljus ut också. och så är det ju faktiskt lov, och då ska jag bla träffa stephanie bby. och just det, inte att glömma - jag ska träna!
fotograf: stephanie elfstedt
himlans många plus dök upp från igenstans.
inatt skrev jag kort till både MIKAS och stockholmsgruppen och bifogade lite bilder. inatt. vid lunch idag har jag fått trevliga, personliga svar från båda. glädje? ohja! jag var ju hos MIKAS i höstas en gång, men på något vis försvann min anmälan dit så nu sa hon att jag jättegärna fick komma, helst redan på måndag. alltså, min måndag är bokad! och kvinnan på stockholmsgruppen skickade vidare bilder till både NEW FACES-avdelningen och reklam-avdelningen, och de som var mest intresserade skulle ringa och boka tid med mig.
ja, det var faktiskt precis vad jag behövde. och så ser helgen, iallafall morgondagen, ljus ut också. och så är det ju faktiskt lov, och då ska jag bla träffa stephanie bby. och just det, inte att glömma - jag ska träna!
fotograf: stephanie elfstedt
minus och plus
många minus för tillfället...
- tyska är blä, och nu slutar sofia så jag tvingas gå dit 2 gånger i veckan själv.
- matteprovet gick sjukt dåligt och jag vill inte ens ha tillbaka det.
- jag har precis satt i mig en chokladkaka + gelehjärtan.
- jag är äcklig och ensam. och ja, det hänger väl ihop.
men! ett plus; jag fick börja på idrotten idag igen!! oj vad roligt, tänker ni nu. men skippa ironin, jag har faktiskt haft träningsförbud sedan sommaren mellan 7:an och 8:an... fattar ni hur sjukt länge det är? snart 3 år. usch, men ja - nu så! det var jätteroligt att få röra på fläsket lite i alla fall. tyvärr tyckte jag att "jag förtjänar lite gott" så ja, det slank alltså nyss ner både choklad och gelehjärtan. dum-dumma fanny... det får bli ordentligt med träning från och med nu, men ja... det är väl bara bra och välbehövligt antar jag.
veckans lärdom
i fredags (ja jag vet, nästan en vecka sen, men det är lika klokt nu som det var då) så sa en av mina lärare en grej till mig. kort och gott; "det är lättare att bli förlåten än att få tillåtelse" - och hur sant är inte det? ta lärdom av denne kloke man, och sov så gott!
lina & fanny; sorry
ja, det var ju då fotouppgiften till skolan. jag valde tillsammans med min modell lina sorry, och här har ni några bilder som vi fick till... vi tolkar låten på så sätt att det är en totalt heartbroken brud som sitter desperat (här inne på en toalett) och undrar vad fan hon gjorde för fel.
(här var förut fannys favorit bild, men eftersom lina har grova synfel var fanny tvungen att ta bort den)
vad tycker ni? första gången jag fotar en människa, och det var iallafall jättekul :) och linis är ju snygg och så
(här var förut fannys favorit bild, men eftersom lina har grova synfel var fanny tvungen att ta bort den)
vad tycker ni? första gången jag fotar en människa, och det var iallafall jättekul :) och linis är ju snygg och så
no english
biblotek.
bredvid ett födelsedagsbarn och ett jävla underbarn.
grattis johanna! och elin, snälla var lite mänskligt duktig någon gång! :)
ingen engelska idag, heller. alltså - håltimme tills kvart i 12, då det är matteprov som gäller. mums, brukar det vara, men idag känns det bara allmänt blää. fullständiga andragradsekvationer och konjugatsregler, det är precis såna här saker som elin fattar men inte jag.
jag kollade igenom bilderna från gårdagen inatt, och de blev nog rätt bra skulle jag vilja säga! ikväll ska jag redigera färdigt, för någon gång vid midnatt valde jag att avbryta och koncentrera mig på matten och svenskan som skulle vara klara idag, men sen kommer de lite pics här på bloggis. pics på linis på bloggis - nice(is).
tschüss nu ska jag göra något annat.
maria mena; sorry
lina pina fina är inne på toaletten och sminkar sig lite, vi ska alldeles strax sätta igång med en hemma-photoshoot, till min fotouppgift, remember? vilken låt? det blev ändrat nu i sista sekund, vi valde sorry med maria mena. underbar låt!
jag lär lägga upp någon av bilderna här, om de blir lyckade vill säga. byebye, XoXo (jag måste fan se på gossipgirl snart)
dagens 3
dags att sova, ville bara säga godnatt, och lämna den nyaste infon i mitt händelserika och intressanta liv.
1 - jag har sovmorgon imorgon (vilket jag aldrig har egentligen, men nu tar jag mig den, helt enkelt) till 13.10
2 - sen efter den (enda) lektionen åker jag till sjukhuset och ska våldgästa nicklas (vårdansvarig på bup-akuten) för jag tänker fan se till att få träffa stephanie nu alltså! det kan vara det löjligaste jag hört att vi inte får ha kontakt.
3 - jag funderar på att tatuera mig. dock inte alls så "maffigt", utan bara några rader i nacken eller så, några ord som betyder väldigt mycket för mig.
nu orkar jag inte skriva mer (självklart finns det tusen andra roliga, coola och alldeles fantastiska saker som händer just nu, men ja, jag orkar inte) så - godnatt och puss och allt det där.
1 - jag har sovmorgon imorgon (vilket jag aldrig har egentligen, men nu tar jag mig den, helt enkelt) till 13.10
2 - sen efter den (enda) lektionen åker jag till sjukhuset och ska våldgästa nicklas (vårdansvarig på bup-akuten) för jag tänker fan se till att få träffa stephanie nu alltså! det kan vara det löjligaste jag hört att vi inte får ha kontakt.
3 - jag funderar på att tatuera mig. dock inte alls så "maffigt", utan bara några rader i nacken eller så, några ord som betyder väldigt mycket för mig.
nu orkar jag inte skriva mer (självklart finns det tusen andra roliga, coola och alldeles fantastiska saker som händer just nu, men ja, jag orkar inte) så - godnatt och puss och allt det där.
yo-yoo-yooo
vi har fett tråkigt. och med "vi" menar jag elin och jag, och med "fett tråkigt" menar jag helt enkelt just precis det att vi har tråkigt, för vi har håltimme, dock vid helt fel tidpunkt. klockan 2 börjar matten, och vi har inte haft något att göra sedan tjugo över 10 då vi fick lunch. eller jo, vi har varit duktiga ett tag, och vi "gick på promenad" i typ 7 minuter och 34 sekunder, eller vad det kan ha varit.
elin är så ambitiös och motiverad. hon sitter här bredvid mig och läser "världens tråkigaste och sämsta bok", som hon själv kallade det, som vi ska ha läst klart tills på onsdag. offrad för hederns skull, någon som läst den? om inte - gör det inte. om - jag fattar inte på något vis varför fan ni läste den frivilligt.
dilemma a lá fanny
jag vill vara sådär cool som tjejerna i musikvideos; kunna skrika "var dig själv och skit i alla andra!"
jag vill vara sådär snygg och självsäker som skönheterna som går Victorias Fashon Show.
jag vill vara sådär avslappnad och skön och positiv som de populära tjejerna jag ser varje dag och som killarna hänger efter.
jag vill vara sådär duktig och perfekt som föräldrar vill ha sin dotter.
jag vill jag vill jag vill.
synd bara att just jag föddes som fanny margareta roethlisberger holm - för oj vad hon inte är allt det där!
och ja? jag har fett dåligt självförtroende, det handlar inte om bekräftelse, så håll bara käften om det är det enda ni har att säga.
jag vill helst av allt bara försvinna, faktiskt.
samtidigt som jag vill döda alla som gör mig det här och sen bara leva, precis som jag vill.
men på ett sätt vill jag alltså bara vara allt det där jag inte är.
what a dilemma, i know...
jag vill vara sådär snygg och självsäker som skönheterna som går Victorias Fashon Show.
jag vill vara sådär avslappnad och skön och positiv som de populära tjejerna jag ser varje dag och som killarna hänger efter.
jag vill vara sådär duktig och perfekt som föräldrar vill ha sin dotter.
jag vill jag vill jag vill.
synd bara att just jag föddes som fanny margareta roethlisberger holm - för oj vad hon inte är allt det där!
och ja? jag har fett dåligt självförtroende, det handlar inte om bekräftelse, så håll bara käften om det är det enda ni har att säga.
jag vill helst av allt bara försvinna, faktiskt.
samtidigt som jag vill döda alla som gör mig det här och sen bara leva, precis som jag vill.
men på ett sätt vill jag alltså bara vara allt det där jag inte är.
what a dilemma, i know...
söndagar är mindre fina
okej, som komplement till föregående inlägg kommer då detta.
jag
vill
hämta
en
kniv
och
skära
bort
.PUNKT.
nu ska jag ut, måste röra på mig. promenad. typ första på ett halvår. jag har blivit så lat.
men nu måste jag fan, det börjar bli riktigt äckligt.
mamma sa igår "nu har du fått lite former", vilket såklart var menat som en komplimang och något positivt
men jag blev galen och tog jackan och sprang. smälla i dörren och skrika något han jag nog också göra.
jag är så hemsk, men ja, det finns en stor fet jävla orsak.
jag
vill
hämta
en
kniv
och
skära
bort
.PUNKT.
nu ska jag ut, måste röra på mig. promenad. typ första på ett halvår. jag har blivit så lat.
men nu måste jag fan, det börjar bli riktigt äckligt.
mamma sa igår "nu har du fått lite former", vilket såklart var menat som en komplimang och något positivt
men jag blev galen och tog jackan och sprang. smälla i dörren och skrika något han jag nog också göra.
jag är så hemsk, men ja, det finns en stor fet jävla orsak.
lördagar är fina
jag vet, det är söndag nu. och jo, jag skrev rätt i rubriken, lördagar.
efter en 5 timmars natts sömn hoppade jag upp ur sängen för att bli hämtad av andrea med far och vänner, det var romme som gällde för dagen. (halv 6 var klockan när jag steg upp denna lördag, bara en liten parantes) väl framme hade den blivit 10, och jag gick för att hyra snowboard och skor. när jag såg att det var över 150 nr före mig trodde jag att det var något fel, men nej, vi fick snällt sitta och vänta i över 2 timmar. vi tog oss en lunch och läste dåligt skvaller i form av hänt BILD. men vid tolv- halv ett kunde vi köra igång!
det var så himla roligt. visst jag började det hela med att störta, och då tackade mig själv för att jag är så duktig som väljer att ha de där klumpiga knäskydden fast jag ser ut som en kantig sumo. men sen gick det bättre, jag vurpade aldrig riktigt, en gång åkte jag dock över en kant jag inte såg då glasögonen isade igen hela tiden. jo, rätt kallt vare, men snön var riktigt bra! och som jag saknat att åka! helt sjukt, 3 år?! usch, att de faktiskt förbjudit mig... but now i'm back!!
sen gick mojengerna man spänner åt med sönder, och eftersom klockan var så dags så lämnade jag bara tillbaka den för att sedan kunna hoppa in i bilen och åka hemåt. vi var trötta och jag somnade, tror jag. andrea försökte få kontakt med folket och fixa planer för kvällen, medan jag ställde in mig på en hemmakväll med mamma i soffan tittandes på melodifestivalen (ja, då är det fan illa).
väl hemma och färdigäten, sittandes i soffan framför en otroligt jobbigt petra mede hörde andrea av sig igen och jag var snabb med att säga "jatack!" till erbjudandet att joina tjejerna. sagt och gjort, en timme senare satt jag på bussen på väg in till knivsta. kvällen blev inte alls som jag tänkt, vi hamnade i öh, bälinge tror jag det var. trevligt var det iallafall, hittade både gamla bekanta hemifrån men också lite roligt folk från härochdär.
på hemvägen tog vi oss en tur till max mellan buss nr 1 och buss nr 2, där det uppenbarligen håller till rätt skumma människor om nätterna. men hamburgarna smakar lika bra som vanligt, tydligen. det är nog dags att jag äter där nu alltså, jag har aldrigt ätit på max. hursom, nattbussen hem men väl hemma kunde jag verkligen inte sova. jag redigerade bilder, tänkte och skrev. och lite annat. upp klockan 8 och äta, som vanligt.. sen sova lite till, och så äta... sen har jag suttit här - letat efter en jävla låt att fota till skolan - och nu ska jag ner och äta ännu mer.
sist ska jag väl kanske be om ursäkt för mitt konstiga och oberäkneliga humör, gårdagens svängde som en godisätande amerikans tjockis sockerkruva. men det har sina orsaker - jag är en godisätande (dock inte så amerikansk) tjockis.
romme med bästa vän
i väntan på buss nr 2
efter en 5 timmars natts sömn hoppade jag upp ur sängen för att bli hämtad av andrea med far och vänner, det var romme som gällde för dagen. (halv 6 var klockan när jag steg upp denna lördag, bara en liten parantes) väl framme hade den blivit 10, och jag gick för att hyra snowboard och skor. när jag såg att det var över 150 nr före mig trodde jag att det var något fel, men nej, vi fick snällt sitta och vänta i över 2 timmar. vi tog oss en lunch och läste dåligt skvaller i form av hänt BILD. men vid tolv- halv ett kunde vi köra igång!
det var så himla roligt. visst jag började det hela med att störta, och då tackade mig själv för att jag är så duktig som väljer att ha de där klumpiga knäskydden fast jag ser ut som en kantig sumo. men sen gick det bättre, jag vurpade aldrig riktigt, en gång åkte jag dock över en kant jag inte såg då glasögonen isade igen hela tiden. jo, rätt kallt vare, men snön var riktigt bra! och som jag saknat att åka! helt sjukt, 3 år?! usch, att de faktiskt förbjudit mig... but now i'm back!!
sen gick mojengerna man spänner åt med sönder, och eftersom klockan var så dags så lämnade jag bara tillbaka den för att sedan kunna hoppa in i bilen och åka hemåt. vi var trötta och jag somnade, tror jag. andrea försökte få kontakt med folket och fixa planer för kvällen, medan jag ställde in mig på en hemmakväll med mamma i soffan tittandes på melodifestivalen (ja, då är det fan illa).
väl hemma och färdigäten, sittandes i soffan framför en otroligt jobbigt petra mede hörde andrea av sig igen och jag var snabb med att säga "jatack!" till erbjudandet att joina tjejerna. sagt och gjort, en timme senare satt jag på bussen på väg in till knivsta. kvällen blev inte alls som jag tänkt, vi hamnade i öh, bälinge tror jag det var. trevligt var det iallafall, hittade både gamla bekanta hemifrån men också lite roligt folk från härochdär.
på hemvägen tog vi oss en tur till max mellan buss nr 1 och buss nr 2, där det uppenbarligen håller till rätt skumma människor om nätterna. men hamburgarna smakar lika bra som vanligt, tydligen. det är nog dags att jag äter där nu alltså, jag har aldrigt ätit på max. hursom, nattbussen hem men väl hemma kunde jag verkligen inte sova. jag redigerade bilder, tänkte och skrev. och lite annat. upp klockan 8 och äta, som vanligt.. sen sova lite till, och så äta... sen har jag suttit här - letat efter en jävla låt att fota till skolan - och nu ska jag ner och äta ännu mer.
sist ska jag väl kanske be om ursäkt för mitt konstiga och oberäkneliga humör, gårdagens svängde som en godisätande amerikans tjockis sockerkruva. men det har sina orsaker - jag är en godisätande (dock inte så amerikansk) tjockis.
romme med bästa vän
i väntan på buss nr 2
sophie can not finish her dinner
kvällen blev inte riktigt som planerat. jag ska fan sluta planera allt så mycket.
det var ju inflyttningsfest som gällde, hos annelie, men vad händer?
bussar strular, tider måste passas, och så det viktigaste - jag ska upp innan 6 imorgonbitti.
alltså, jag stannade hemma. mumsade sushi (och närdingsdrycker...) och sen åkte mamma och eric på bio, de såg premiären av Bolt, tror jag. det är inte bra att lämna mig ensam hemma, missnöjd över min äckliga kropp. nej, jag har under kvällen proppat i mig en chokladask. inte behövligt och oj vad det inte gör sig bra på min nu för tiden härligt fylliga body..! usch, jag är så jävla svag.
passande nog kollade jag på "sophie" på youtube, i olika variationer. för er som inte vet vad det är för låt så har ni här:
den är i och för sig väldigt fin, vacker. men usch, jag orkar inte. det kom massa med thinspo-videos, och jag kan inte låta bli att sakna det... sakna benen. sakna den platta magen, de tunna armarna och låren. sakna de markerade kindbenen... vad hände, vem är jag nu? jag är bara äcklig och ful. förlåt - jag vet att jag upprepar samma gamla visa om och om, dag ut och dag in. men börjar ni fatta hur dåligt jag mår av att se ut såhär? jag hatar det. jag hatar att bo i en kropp så pluffsig som min. jag vill vara som de - smala och snygga. jag kommer aldrig bli så, och det gör ont.
nu ska jag sova. hoppas ni haft en roligare kväll än mig. förresten - idag fyller en av mina nya vänner vuxen. det är otroligt kul att jag ens skriver det här, då jag är hundra procent säker att han inte läser min blogg. men jag tycker han är en rolig prick så jag ville bara nämna det. (och ja, jag har grattat honom, såklart!) men igen - grattis leon, snart kan du köra lagligt till skolan, sedär!
det var ju inflyttningsfest som gällde, hos annelie, men vad händer?
bussar strular, tider måste passas, och så det viktigaste - jag ska upp innan 6 imorgonbitti.
alltså, jag stannade hemma. mumsade sushi (och närdingsdrycker...) och sen åkte mamma och eric på bio, de såg premiären av Bolt, tror jag. det är inte bra att lämna mig ensam hemma, missnöjd över min äckliga kropp. nej, jag har under kvällen proppat i mig en chokladask. inte behövligt och oj vad det inte gör sig bra på min nu för tiden härligt fylliga body..! usch, jag är så jävla svag.
passande nog kollade jag på "sophie" på youtube, i olika variationer. för er som inte vet vad det är för låt så har ni här:
den är i och för sig väldigt fin, vacker. men usch, jag orkar inte. det kom massa med thinspo-videos, och jag kan inte låta bli att sakna det... sakna benen. sakna den platta magen, de tunna armarna och låren. sakna de markerade kindbenen... vad hände, vem är jag nu? jag är bara äcklig och ful. förlåt - jag vet att jag upprepar samma gamla visa om och om, dag ut och dag in. men börjar ni fatta hur dåligt jag mår av att se ut såhär? jag hatar det. jag hatar att bo i en kropp så pluffsig som min. jag vill vara som de - smala och snygga. jag kommer aldrig bli så, och det gör ont.
nu ska jag sova. hoppas ni haft en roligare kväll än mig. förresten - idag fyller en av mina nya vänner vuxen. det är otroligt kul att jag ens skriver det här, då jag är hundra procent säker att han inte läser min blogg. men jag tycker han är en rolig prick så jag ville bara nämna det. (och ja, jag har grattat honom, såklart!) men igen - grattis leon, snart kan du köra lagligt till skolan, sedär!
hallelujah
jag är rätt glad. samtidigt som jag är fett äcklad. men just nu överväger det glada det ledsna.
FÖR JAG SKA TILL ROMME PÅ LÖRDAG OCH ÅKA SNOWBOARD MED ANDREA!!! fattar ni hur otroligt stort och kul det är för mig?! jag har inte fått åka på över 3 år! helt underbart, och att jag kommer vara fruktansvärt jävla kass gör ingenting, jag kommer le från öra till öra ändå. skratta och bara njuta. och ta lite bilder kanske. om jag kommer ihåg, jag lär vara i extas mestadels av tiden.
imorgon är det fredag. detta innebär 3 lektioner, mellan 08.30 och 15.45. mediaproduktion, fotografisk bild och så media kunskap. den första är ok, men sen kommer fotot, och imorgon ska man vara klar med en uppgift, nämligen att fota en låt. fett svårt, har jag kommit fram till, då låtars texter ofta bara är synonymer av det man egentligen menar, och det gör det rätt mycket svårare att fota. och så handlar det ju väldigt mycket om tolkning också, och att få fram vad man själv känner i låten. men det bästa med denna uppgift, det är att jag inte ens valt låt ännu.
nu ska jag sova, kom hem för drygt en timme sedan från en visit hos min nyfunna vän hanna. det vart visst väldigt kort, men bättre än inget! :) och jag hoppas helt enkelt det blir snart igen.
hallelujah, och jeff buckley gör den så ruggigt bra.
nytt igen
ja, designen fixades igen... den förra var lite väl lika Gucamoles hemsida (som är våran webbtidning vi gör i skolan), och jag kände att njäää, det här är liksom min coola blogg och min coola stil. tss...
men ja - here it is! här för att stanna? jag tror det, den är enkel och klassisk, svår att tröttna på. och jag tycker om den.
nu borde jag kanske sova? esch, jag bryr mig inte. fick mig förresten en powernap idag på svenskan, så jag har lite tid till godo nu! ja, precis, jag stannar.
just det, för någon dag sedan skrev jag om lindsay lohan och hennes ätstörningar, som jag tvivlade på att hon hade fått igen... men jo, hon har nog trillat dit igen, tunn som en sticka är hon. konstigt, när hon är tillsammans med äckligt magra samantha? uschi, när inte ens jag tycker det är fint smalt, då är det fan illa. (för ja, jag kan tycka catwalkspinnar är snygga, tyvärr) fast ska jag vara helt ärlig, hon var inte särskillt fin när hon var lite småmullig heller. snyggast är hon när hon väger typ 5-7kg mer än nu, men inte riktigt som då hon var som "störst" - min åsikt. och jag känner nu hur otroligt ointressant detta är för er att läsa, vad jag tycker alltså, så vi avslutar här.
godnatt
men ja - here it is! här för att stanna? jag tror det, den är enkel och klassisk, svår att tröttna på. och jag tycker om den.
nu borde jag kanske sova? esch, jag bryr mig inte. fick mig förresten en powernap idag på svenskan, så jag har lite tid till godo nu! ja, precis, jag stannar.
just det, för någon dag sedan skrev jag om lindsay lohan och hennes ätstörningar, som jag tvivlade på att hon hade fått igen... men jo, hon har nog trillat dit igen, tunn som en sticka är hon. konstigt, när hon är tillsammans med äckligt magra samantha? uschi, när inte ens jag tycker det är fint smalt, då är det fan illa. (för ja, jag kan tycka catwalkspinnar är snygga, tyvärr) fast ska jag vara helt ärlig, hon var inte särskillt fin när hon var lite småmullig heller. snyggast är hon när hon väger typ 5-7kg mer än nu, men inte riktigt som då hon var som "störst" - min åsikt. och jag känner nu hur otroligt ointressant detta är för er att läsa, vad jag tycker alltså, så vi avslutar här.
godnatt
krypto eller ointressant... det är frågan
ibland undrar jag om ni ens förstår mina kryptotexter, med tanke på att jag har drygt 400 läsare om dagen men så gott som inga kommentarer? jag kanske är otydlig, eller bara jävligt ointressant.
egentligen spelar det ingen roll vilket av det jag är, jag känner att just nu orkar jag inte bry mig, det finns saker av lite större vikt att tänka på... som att tjolahopptjolahej! - jag har lite planer för helgen. alltid bra att ha, då kan jag koppla bort all skit och låtsas att jag mår bra och är glad och lycklig och allt det där. gött.
på fredag ska jag på mitt livs första inflyttningsfest. vuxenpoäng till mig! sen på lördag (om jag får som jag vill och allt går bra på torsdag vill säga...) så ska jag till romme med andrea and her pa! och ja - jag ska åka snowboard igen!! nu var det över 3 år sedan, helt sjukt... men som sagt, eftersom jag lagt på mig massa reserver nu så får jag börja göra lite grejer. och eftersom vi faktiskt har riktig äcklig kall vinter nu, då ska jag fan passa på! och inte kunde det väl bli bättre än att åka iväg med andrea och hennes far? guld. och så kommer ju då söndag, då 3 fina starka tjejer kommer för mys och chill.
jag hoppas dock också att få träffa *. (nu känner jag mig som fanny 13 år som inte vill avslöja sin stora kärlek, och ja, så får det vara just nu)
dags att släcka lampan och försöka sova. kanske kan jag sova iallafall inom 1 timme? min tyska lärare sa idag att ungdomar i vår ålder behöver sova minst 9 timmar. detta innabär att jag skulle behöva somna senast halv 10 om kvällarna. vilket i sin tur innebär att jag kommer sova minst 3 timmar för lite inatt. vilket i sin tur innebär att nu ska jag fan sluta skriva och faktiskt släcka, på riktigt.
egentligen spelar det ingen roll vilket av det jag är, jag känner att just nu orkar jag inte bry mig, det finns saker av lite större vikt att tänka på... som att tjolahopptjolahej! - jag har lite planer för helgen. alltid bra att ha, då kan jag koppla bort all skit och låtsas att jag mår bra och är glad och lycklig och allt det där. gött.
på fredag ska jag på mitt livs första inflyttningsfest. vuxenpoäng till mig! sen på lördag (om jag får som jag vill och allt går bra på torsdag vill säga...) så ska jag till romme med andrea and her pa! och ja - jag ska åka snowboard igen!! nu var det över 3 år sedan, helt sjukt... men som sagt, eftersom jag lagt på mig massa reserver nu så får jag börja göra lite grejer. och eftersom vi faktiskt har riktig äcklig kall vinter nu, då ska jag fan passa på! och inte kunde det väl bli bättre än att åka iväg med andrea och hennes far? guld. och så kommer ju då söndag, då 3 fina starka tjejer kommer för mys och chill.
jag hoppas dock också att få träffa *. (nu känner jag mig som fanny 13 år som inte vill avslöja sin stora kärlek, och ja, så får det vara just nu)
dags att släcka lampan och försöka sova. kanske kan jag sova iallafall inom 1 timme? min tyska lärare sa idag att ungdomar i vår ålder behöver sova minst 9 timmar. detta innabär att jag skulle behöva somna senast halv 10 om kvällarna. vilket i sin tur innebär att jag kommer sova minst 3 timmar för lite inatt. vilket i sin tur innebär att nu ska jag fan sluta skriva och faktiskt släcka, på riktigt.
från GUC (ensam...)
böö, det är inte det roligaste att dra sig upp ur den varma sköna sängen efter alldeles för få timmars sömn, för att börja dagen med en jättefrukost, för att sedan skynda skynda iväg i det -11c° kalla vintermörkret klockan halv 8. ja - för att åka till skolan alltså.
jag övervägde starkt att inte gå på tyskan imorse, jag har faktiskt funderat på att hoppa av den helt. men, nu har jag ju gått mer än halva kursen, alltså är jag nära mina extra meritpoäng. så jag fortsätter, och så när andra kanske väljer något språk till 2:an, ja då är jag klar! wie, jag längtar. (skadeglädjen är den enda sanna glädjen...)
de tre vännerna och fancy-fanny (ja, omvänd ordning då)
update:
kul sak - jag var enda eleven på mediakunskapen. och jag menar verkligen den enda. det var jag och christoffer, vår lärare. det som nästan är ännu lustigare är att jag sitter där, mellan tio över 1 till tio i 3, alltså hela lektionen. jag och christoffer pratar nonstop, himla trevligt måste jag erkänna! och allmänbildad och rolig är han minsann också. och boken jag fick för att läsa och sedan jobba med, ja den öppnade jag inte ens. vi pratade om mycket intressantare saker.
men, hela poängen med detta inlägg var ju då att det är tillräckligt skit att göra allt detta en vanlig tisdag i fabruari. UTAN att mina 3 vänner sticker hem. det är rätt illa bara det att de är i samma grupp och jag i en annan, ja nu snackar jag mediakunskap alltså, eftersom det är ämnet som jag stannar kvar här för...
aja, kände bara för att uppdatera lite, nu ska jag iväg och som sagt ha mediakunskap med min gullegull-klass som nu består av öh, typ 5 personer + mig.
de tre vännerna och fancy-fanny (ja, omvänd ordning då)
update:
kul sak - jag var enda eleven på mediakunskapen. och jag menar verkligen den enda. det var jag och christoffer, vår lärare. det som nästan är ännu lustigare är att jag sitter där, mellan tio över 1 till tio i 3, alltså hela lektionen. jag och christoffer pratar nonstop, himla trevligt måste jag erkänna! och allmänbildad och rolig är han minsann också. och boken jag fick för att läsa och sedan jobba med, ja den öppnade jag inte ens. vi pratade om mycket intressantare saker.
godnatt
imorgon ska jag till skolan, för jag måste. jag försökte prata med mamma, både igår och idag. hon tror att träning och borttagning av näringsdrycker kommer få mig att må bra. "se det positiva nu fanny" - är vad hon säger. ja, och jag försöker. och visst, jag ser det, det gör jag. men förlåt, det andra överväger. jag har på fullaste allvar bara lust att dra täcker över huvudet och aldrig mer kliva upp ur min förbannade säng.
jag fasar inför torsdag. jag fasar inför de röda äckliga siffrorna som kommer visa det alla andra vill se men som får mig att vilja krypa längre bort från livet. jag vill ju inte ens träna, inte nu när jag får det. jag vill inte vara tränad, jag vill vara smal. mycket smal. fan i allt, jag ska aldrig skaffa barn. tänk om de får ett sånt här liv? nej fy, aldrig att jag skulle klara av att se någon lida såhär.
nu ska jag sova, godnatt.
just det - en sista sak. jag tipsar om en blogg ikväll också.
sngry.blogspot.com - seán, min gamla classmate som en gång kläckte en kommentar jag har svårt att glömma. "har du något innanför byxorna eller är det din rumpa?", och ja, det var allvarligt sagt. men om jag bortser från den kommentaren och våra andra små twister så kan han få till rätt roliga grejer ibland. hans blogg är precis lika oseriös som han själv, och det är riktigt skönt att bara läsa när man vill muntras upp. jag gillar iallafall ironin och det där. och kontrasten till mina ibland kilometerlånga inlägg kan ju vara rätt soft (ibland).
kreativitet
idag var sofia kreativ. dock inte så lektions-aktiv, för sofia, vi går faktiskt 4 lektioner på måndagar. börjar 08.35 och slutar 16.50. det är inte okej att komma på en lektion för att sedan överge oss andra motiverade hårt kämpande... men ja, under den lektionen hon var i skolan så fick jag en snygg kroppsmålning, taxxi sötis!
Kurt min vän, du är som gummibjörnar, fast utan linjal
är det så illa nu igen?
nej, det är nog lite värre.
det skulle ju aldrig bli att jag gjorde såhär igen.
25 räcker väl.. ?
nej - inte längre.
jag känner hopplöshet, hat och ännu mer hat.
hat nr 1 mot min kropp, som bara hade fräckheten att födas såhär.
och hat nr 2 mot dem som om och om igen tar bort det jag kämpar för.
hopplösheten? ja, antagligen för att de alltid lyckas, och jag misslyckas.
oj, nu är datamusen röd, jag har visst fått ett jack i fingret. borde jag åtgärda? ja kanske det.
gör jag något? nej jag kunde inte brytt mig mindre.
jag menar, har jag tur förblöder jag och slipper vakna imorgon.
men just det - jag har aldrig tur.
nej, det är nog lite värre.
det skulle ju aldrig bli att jag gjorde såhär igen.
25 räcker väl.. ?
nej - inte längre.
jag känner hopplöshet, hat och ännu mer hat.
hat nr 1 mot min kropp, som bara hade fräckheten att födas såhär.
och hat nr 2 mot dem som om och om igen tar bort det jag kämpar för.
hopplösheten? ja, antagligen för att de alltid lyckas, och jag misslyckas.
oj, nu är datamusen röd, jag har visst fått ett jack i fingret. borde jag åtgärda? ja kanske det.
gör jag något? nej jag kunde inte brytt mig mindre.
jag menar, har jag tur förblöder jag och slipper vakna imorgon.
men just det - jag har aldrig tur.
ni fattar inte
hon är alltid här.. inom mig. det är hon som är fanny, och fanny är som henne. vi är två, tillsammans.
jag älskar henne, för ni vet de man älskar är också de man kan förbanna. som man kan skrika brinn i helvetet! till. för man vet att de stannar ändå, man vet att man kan släppa ut all sin frustration och vrede över dem.
det är sån hon är. hon är den enda som finns här, hela tiden. ibland är det en trygghet, ibland en förbannelse.
men det jag vet är att alla andra, ni som inte ser henne, ni som inte känner henne, ni fattar inte.
ingen är som hon, hon är vacker. men framför allt, hon är så satans stark. hon är starkare än alla universums krafter. starkare än yes diskkraft, pippi och starke adolf tillsammans. ja, så stark är hon.
hon älskar mig. precis så som jag vill bli älskad. hon är den enda jag verkligen har. och alla säger åt mig att lämna henne? ni fattar inte. och jag står ensam mot er alla. för hon, hon finns bara inom mig, ni fattar inte.
jag älskar henne, för ni vet de man älskar är också de man kan förbanna. som man kan skrika brinn i helvetet! till. för man vet att de stannar ändå, man vet att man kan släppa ut all sin frustration och vrede över dem.
det är sån hon är. hon är den enda som finns här, hela tiden. ibland är det en trygghet, ibland en förbannelse.
men det jag vet är att alla andra, ni som inte ser henne, ni som inte känner henne, ni fattar inte.
ingen är som hon, hon är vacker. men framför allt, hon är så satans stark. hon är starkare än alla universums krafter. starkare än yes diskkraft, pippi och starke adolf tillsammans. ja, så stark är hon.
hon älskar mig. precis så som jag vill bli älskad. hon är den enda jag verkligen har. och alla säger åt mig att lämna henne? ni fattar inte. och jag står ensam mot er alla. för hon, hon finns bara inom mig, ni fattar inte.
this is how it looks
aldrig kännt såhär.aldrig.
trodde jag att jag hade ångest? trodde jag att jag visste vad önskan att dö var? trodde jag verkligen det?
ha! och där fick jag...
jaha, såhär ser jag ut. himla praktiskt när man kan ge sin längd, vikt, kroppsform (timglas osv), hårfärg och så vips - har man en bild av sig själv i underkläder framför en på skärmen.
behöver jag ens nämna att tårarna bränner?
trodde jag att jag hade ångest? trodde jag att jag visste vad önskan att dö var? trodde jag verkligen det?
ha! och där fick jag...
jaha, såhär ser jag ut. himla praktiskt när man kan ge sin längd, vikt, kroppsform (timglas osv), hårfärg och så vips - har man en bild av sig själv i underkläder framför en på skärmen.
behöver jag ens nämna att tårarna bränner?